DagensKroon

Jag har sedan sist vi sågs (?) blivit lite äldre och lite visare. Har fått med mig mer erfarenheter och upplevelser som gör att jag nu måste lätta på hjärtat lite för dig/er.

Jag har börjat ta avstånd till väldigt mycket saker på sista tiden vilket gör att man har mer tid till att tänka i lugn och ro istället för i ett virrvarr av fyllor och dramatik mellan olika parter i ens omgivning. Och jag kan berätta för dig/er att det är vansinnigt skönt! Visst, jag har inte unvikit drama helt, det känns omöjligt så länge man bor kvar i "staun".
För mittersta kvartalet förra året så blev det för mycket skit runt om en med tragiska olyckor, vänner som svek förtroenden och löften gentemot varandra, tankar som gjorde mig ostabil och att jag stapplade genom livet med vingliga ben. Mycket drama mellan folk och mycket drama för nära mig som jag inte va inblandad i men ändå fick ta del av. En ohållbar situation helt enkelt!

Jag isolerade mig och sökte inre frid, låter mer dramtiskt än det är. Några timmar i skogen 4-5 dagar i veckan i några månader gjorde underverk för själen. Jag hittade ett lugn i mig själv och lyckades arbeta bort en del av mig som jag önskar aldrig kommer tillbaka. Delen som suger mest energi och ger minst tillbaka, att länga efter att få gå ut och dricka, eller bara sitta hemma och dricka. Inte lugnt, inte sansat. Utan kontroll!
Jag är till största delen väldigt trevlig trots min väldigt höga intags nivå av sprit förra året, och under stor del av mitt liv. Men problemet är att jag väldigt ofta har helt svarta kvällar när jag dricker sprit, och det gynnar ju ingen direkt. Vakna med vetskapen att man började dricka och nu är man bakis helt plötsligt. Som tur är har man aldrig hamnat i situationer där saker gått helt åt helvete och man vaknar i cellen utan ett minne om hur eller varför man kom dit.

Den delen är jag väldigt glad att slippa. Jag känner mig nöjd efter några glas vin eller 2 groggar, vilket aldrig hade hänt förr. Ett väldigt stort steg i rätt riktning för en sån som jag!
Och att slippa bakfylla är så ljuvligt att jag vet knappt vad jag ska skriva om det. Det är bara så jävla skönt!

Jag ligger hellre i matkoma på soffan efter ett hårt träningspass och kollar på en serie eller film. Den förändringen är ganska grov om man ser till ens fyllevanor dom föregående åren i ens liv. Kalla det att man blivit vuxen eller mognat, närmat mig 30 eller börjar bli gubbe, saken är den att jag trivs med att bli gammal.
För om det innebär att man bara blir lugnare och mer fokuserad så blir jag gärna gubbe!
Man har levt sitt liv som en jävla jojjo och det tar på en, mer än man tror när man är på "topp". Det har tagit mig många år att ta mig ur min egen mentala bild av mig själv. Slappna av och inte alltid känna att man ska kolla sig över axeln. Det har varit en och annan tabbe men det är inte konstigt, man är inte mer än människa och gör misstag hela livet. Gång på gång! Men det är hur du hanterar motgångarna som visar hur mycket kämpe du är.

Jag erkänner rakt ut att jag ser mitt "förra" jag som en som gav upp. Jag gav upp kampen och gav vika för bedövning och förträngning. Gav upp min personlighet för jag inte vågade möta verkligheten. Flydde in i ett skal och stålsatte mig för att aldrig bli sårad, aldrig visa mig svag. Jag grät inte en tår på över 7 år, varken för sorg eller ångest. Fällde tårar dom gånger man skadade sig men aldrig gråt. Släppte inte ut känslor som va i närheten av svaghet. Glädje, galenskap, ilska, irritation och negativa spiraler av förvirring va dom saker man visade.

Och jag minns dagen då jag inte längre orkade hålla masken, vikten av alla instängda känslor gjorde att skalet exploderade. Jag tog min äldsta vän Patrik ner till grusvägen vid pulkabacken för att prata allvar. Och kort in i vår pratstund så brast jag ihop och tårarna sprutade, snoret sprutade som vatten ur en brandslang.
Jag kramade om honom och grät i många minuter innan jag kunde lugna mig. När jag efter detta hysteriska utbrott kunnat lugna ner mig lite så var jag så väldigt lättad och uttömd att jag blev svag i benen.

Att jag orkade stänga inne så mycket tankar, smärta, förvirring, rädsla, oro och svaghet under så lång tid utan att flippa över är för mig ett mysterium. Jag tror jag började skydda mig bakom en mur i början av 4 klass, när vi slogs ihop med 2 andra klasser och vi blev en mobbar maskin!
Om någon sa något, gjorde något som inte va enligt resten av klassen så va det som att plötsligt få en solförmörkelse i klassen. Vi va en salig blandning av personligheter som sökte uppmärksamheten på olika sätt, det ena värre än det andra. Det blev bara värre och värre ju längre vi kom i grundskolan och det som gjorde att denna underliga tid tog slut va att gymnasiet började.
Men då fick man börja hålla masken på ett annat plan, en av få killar i en dramaklass på estetiska. Men en omgivning som va allt annat än förlåtande för avvikande beteende.
Men det va att stålsätta sig igen och lägga i en ny växel, låter dock mer dramatiskt än det va. Man har inte lidit allt för mycket genom åren om man jämför med andra. Men mobbing va en stor del i ens liv för man ville helst undvika att hamna på fel sida av pöbeln. Så har nog dom flesta haft det tror jag så det är inget unikt för mig.

Sen kommer man ut i vuxenlivet och det va ju en vansinnig chock. Under tiden hade man ett skal av pansar så man va ändå redo för kriget som skulle komma. Men man fick stryk genom åren, självförtroendet fick törnar, psyket svajade av och an år ut och år in. En del dåliga vägval och en del dåliga inflytanden fick en att gå omvägar till målet, lååånga omvägar.
Men det är jag tacksam för, trots att man har ärr både på utsidan och insidan från färden. För det har format mig till den jag är idag. Till den jag börjar inse, och acceptera att jag är. Men jag gör det som står i min makt för att radera eller förändra mina dåliga sidor och beteenden och det är huvudsaken. Att man kämpar och att man verkligen vill förändra/förbättra det som inte gör en någon nytta eller tar en till nya nivåer i livet.
Jag vill åstakomma något där jag känner att jag ger tillbaka eller kan återskapa det jag upplevt så andra kanske kan undvika att leva som jag gjort. Bara höra historier om det och förstå att det är ingen utväg att söka sig på mörka dåliga stigar genom livet. Det är inget man gör ostraffat, det kostar att gå längs mörka vägar. Mentalt och fysiskt, och kan bli väldigt kostsamt ekonomiskt om man tappar greppet för en sekund.


Det jag vill förmedla med detta inlägg är att det är aldrig försent, aldrig, att förändra sin livssituation. Sin inställning till livet, sin hälsa eller sin omgivnings uppfattning om en. Det är en daglig kamp, varje jävla dag är en kamp! Jag säger ofta till folk hur dom ska försöka ändra något, det är där min "makt" slutar, för kampen måste man vilja gå in. Verkligen vara övertygad om att man SKA förändras. DEt går tungt i början, det går tungt i mitten, när som helst kan det bli tungt under resan och man kan tappa balansen. Men bara man reser sig upp igen och fortsätter mot ett positivt mål.

Fridens

 

It givs me the chill´s when i look at all these emptyed bottles of pill´s

That I have consumed so many in my short lifetime must be a sign that society aint paying it´s bills. I drank a whole lot as a minor, even more as I got older. Everybody around me wanted to put me i that fucking folder.

Junkie, hippie, loser and dopey!

 

But look at me now fucker´s,

MY shit has evalved and you´r all still just cocksuckers!

Loser´s i blazer, beemers and shit.

All that is,

is just your image, you ignorant bitch!

 

I may have struggled, I may have turn from time to time but never got lost. A fixed goal on life´s thin line I pressure my self to have a good ass time.

But to many friends gone lost, to drugs, alcohol and permanent brainfrost.

All thoose who haven´t died, are drowning in their own discret moneydriven spaceshuttle.

And that shit meens trouble!

Imagening what they think is true,

while the rest of us are reaching up and begging for them to stay awake. But all we get is a goverment corrected and stamped FUCK YOU!

 

The doing´s that we´v have suffered cannot be restored,

we are children of an ignorant past with hate as fuel and destruction feels like our only tool.

We now attack, like Odin´s Ulfheidinn wolfpack! Keeping our family´s tight, doing what to us feels right.

But even that is a struggle, and sets my simple mind to boggle. Brotherhood and fellowship now a days feels more like hollow pits. Where everybody´s stuggelin to maintain there share of the grits.

 

In time´s like these we need a shield, of unity and lack of hungry greed.

My story is far from over, and i hope my luck aint just because of a fourclover.

I found it as a child and believed it was real but in time it started to it´s true side reveal,

the green aint greener on the otherside it´s just man´s lust for another free meal!

Vart jag än vänder mig så finner jag nya problem i vardagen som jag ser att jag hade kunnat lösa lätt och jag bata hade pengar, och lite mer stöd från större bolag och investerare.
När jag väl fått sakwr och ting i ordning kommer detta blir ett ruktigt bra projekt!
Jag tänker såhär, även om det inte blir en vinstdrivande sysselsättning. Så hoppas jag i alla fall kunna försörja mig på det i den grad att jag lever bra. Den huvudsakliga grunden till hela projektet är att det ska gå runt i alla fall!

Men jag tror inte det är några problem rent ekonomiskt när det väl är igång! Det är uppstarten, fixa lokal/bygga lokal som kommer vara det stora problemet! Men om hela staden går ihop så tro jag det går att lösa utan problem. Med hjälp av kunniga och motiverat folk! Och många eldsjälar som kommer hjälpa till bara för dom vill ge en hjälpande hand!
Alla som kan får bidra med det lilla dom kan!


Jag har ju nu mera bytt "location", bor nu mera i kallinge och planerar att göra det året ut tills jag drar till Gbg. Kommer behöva en golvläggare med behörighet till att byta/fixa avloppsbrunn och lägga ny matta i badrummet!
Gärna snarast!


Jag har sedan jag släppte guarden och lät mig bli sårad utvecklats på ett sjukt vis. Fått mer GO...Som jag sagt tidigare, tacka eller gråta?? Man vill ju inte bli sårad, menjag gör ju 5 gånger mer nu än innan!

Zhaila och Chai rök ihop idag så Zhaila har ett sår på benet, får se imon om det behövs vetrinär annars får man väl bara tvätta det och hålla koll på det!


Måste säga att sista tiden har jag fått mycket stöd från oväntade håll när jag mått dåligt! Jag är förvånad, tacksam, förstummad, glad....och jag inser att jag har väldigt goda vänner och en grymt förstående familj!

När jag är mer stabil, stadig på fötterna, så lovar jag att allt ni gjort för mig, kommer återgälldas tio falldigt!
Jag glömmer inte vilka som hörde av sig, som frågade trots att dom vet att jag inte öppnar upp mig, dom som respekterade att jag sa att jag inte ville prata om det, dom som insett att jag tappat 8 kg pga depression men inte påpekat det, vilket har gjort det enklare att acceptera att man ser döende ut!

Jag är påväg upp igen, jag kämpar varje dag med mig själv, med sorg, med vetskapen att jag inte lever upp till standarden för vissa, vilket jag egentligen skiter i men jag förväntar mer av mig själv och därför blir er åsikt mer påtaglig! Jag

Förlusten av så många på kort tid har fått mig ur balans av episka mått... Och förrvirringen är värre än någonsin! What 2 to?!
Jag saknar att känna mig säker på mina beslut, känna mig stadig på jorden, ändå så känner jag mig så stadig att jag bryr mig inte om vad som sker, jag löser det ändå!!


Det man förlorar, det förlorar man..det kan man inte göra något åt..
Det är förlusten av det du mest av allt vill ha och vad du gör med det som avgör hur stor vinnare du är...

Har under sista månaden hittat det jag sökt i hela mitt liv, mitt kall! Kan inte förklara varför jag ens kallar det så, eller beskriver det på det viset. Men jag känner mig fan hemma med min nya sysselsättning som event planerare/event assistent. Att få börja jobba med något jag haft i åtanke under flera år, att jobba med ungdomar och att fixa så det händer saker för dom som inte har det så lätt alla gånger.
Jag vill ge tillbaka saker jag lärt mig i mitt liv, jag vill lära mig nya saker av människor ur alla kategorier. Vill skapa möjligheter och förutsättningar för dom som vill men inte vet hur. Att dom ska känna mervärde och finna glädje i att få ta del av att forma sin egen framtid på ett kreativt och upplyftande sätt.

Jag tror att dom senaste åren av missnöje och "hat" har börjat släppa och jag tar del av min tillvara på ett annat vis. Jag känner att en förändring har skett, får ny syn på saker, har ett annat tänk och har fått tillbaka mitt driv att bidra med saker till människor omkring mig.
Med hjälp av en del människor omkring mig så har jag fått en helt annan syn på saker jag trodde jag hade rätt åsikt om, hade en klar vy över hur "det var och funkade", vissa saker är minimala andra är ögonöppnande.

Under senaste månaden har jag möt, sett och hört så mycket positiva människor och saker ske runt om mig att jag kan inte blunda för hur jag vill leva och varför jag inte redan gör det. Jag vet ju med mig att jag är ostoppbar när jag vill åstakomma något. Men jag har inte utnyttjat det på flera flera år, och nu är det dags att väcka björnen.
Motivationen för förändring är enorm, viljan starkare än på väldigt lång tid!

Och i mitt förra inlägg så skrev jag om att jag tror på att positiv energi kan bidra till andras lycka och glädje på ett eller annat vis. Och det har jag fått lite mer eller mindre bekräftat genom lycka hos folk omkring mig. Jag känner att jag är sjukt glad för dom jag vill vill hjälpa dom med att lyckas ännu mer.
Och med dom orden så ser man ju vad mitt jobb måste vara i framtiden. Att pusha andra till att bli det bästa dom kan bli, för om jag gör det så blir ju jag det bästa jag kan bli! Och i en sådan situation finns det inte en enda förlorare!

Jag har ett liv som har tagit fler kurvor än Michael Schumacher kropp i en F1 bil!
Och det ser jag inte som en nackdel, visst jag har krashat några gånger, jag har förstört mina chanser gång på gång att bli den bästa jag kan bli, jag har tagit omvägar, fel vägar, spårat ur, brunnit upp och dött både bildligt och bokstavligt talat.
Men utan erfarenhet och utan sladdspår hittar man aldrig rätt linje att följa i livets bana. Man når inte målet utan att stöta på hinder, och det är dina erfarenheter och kunskaper som hjälper dig att lösa dom hinder som kan komma i din väg. Och hur du hanterar dom är det största beviset på vem Du är, din karaktär, din styrka som individ.

Om, eller rättare sagt när mitt nya livsmål blir en verklighet så kommer jag hamna i situationer där jag kommer behöva förklara vissa vägval och dom kanske inte har varit dom mest upplysta vägarna.
Men det är dom vägarna som gör mig unik, som gör att jag är den jag är idag. Jag förespråkar ingen att välja dom vägarna jag valt, jag önskar ingen att gå dom vägarna jag valt.
Dom fungerade för mig, turligt nog och konstigt nog! Men dom är det dom är, dom handlar om det dom handlar om. Jag varken skäms, förnekar dom eller förkastar dom. Jag är tacksam för mina val i livet, och tacksam har jag rätt att vara för jag har vänner och familj som anser att jag är en så pass god människa att dom lägger sitt förtroende, sina historier, sina liv och sin vänskap till mitt förfogande. Och om det inte är bevis på att det är min tur att ge tillbaka till andra som behöver en vän i mörkret. Någon som säger att det är OK att misslyckas, bara du reser dig upp och ger det ett nytt försök.

Inser att det finns kanske en viss del självgodhet i detta inlägget, men om man inte ser förbi en simpel sak som att jag är stolt över hur jag utvecklats genom åren så är man kanske inte heller redo att acceptera att folk kan förändras, vidga sina vyer och försöka att bli bättre människor!

Alla är värda en andra chans!

Lika bra att ta tillvara på känslan i kroppen nu när den ändå är närvarande. När skrivandet kommer över mig så har jag tyvärr inte alltid tid att skriva ner dom, har inte tillgång till en dator eller så känner jag inte för att skriva just då. Och jag har märkt att när jag inte får ut mina tankar i skrift så blir jag lite besvärad i allt från en liten stund till några dagar. Som om det är något jag borde ventilerat, men efter en tid bara försvinner tills nästa skrivar attack kommer.

Då bubblar det på som fan, med mer kraft, mer insikter, mer åsikter och mer bränsle på elden. Saknar dock att få glädjen av att skriva något påhittat, en berättelse eller en text. Idag fick jag lusten och fick fram en ganska så bra textrad, som vanligt på väldigt kort tid! Jag kan inget annat än vara tacksam för den gåvan, den gåvan som min morfar har skickat vidare genom sin genpool.
Har på det senaste försökt förändra mitt liv till något mer produktivt än att bara springa i ekorrhjulet som merparten av världens befolkning gör. Man kan aldrig gömma sig eller undgå det hjulet, oavsätt om du är egenföretagare eller jobbar för någon annan.
Man är tyvärr alltid beroende av samhället då det föder och stjälper allt i sin väg beroende på om det gynnar eller missgynnar det. Men att man i alla fall kan och ska få känna frid i sitt inre har jag tagit till mitt hjärta lite mer dom sista månaderna. Om man inte känner sig trygg och bekväm i själen blir det svårt att inspirera andra till framgång. Ta Dig själv till framgång!

Ett lyckligt inre har en tendens att lysa igenom och få andra att på något sätt uppfatta det och bli mer upplyfta. Detta låter helt sinnes även i mina öron, som om jag fått någon religiös eller sprituell psykos.
Men jag tror och hoppas att en glad individ ger andra energi och verkar mer givande för förändring. Förändring i alla dess former, om så litet som bara en positiv tanke, ett mer positivt beteende, en vänlig handling eller bara ett leende för stunden.

Det är lite för lite kärlek i världen, många påstår sig älska, visar kärlek och tror på kärlek..men ändå känns det som att det finns en negativ inställning till att låta kärleken ta över, låta den svepa dig av dina fötter trots rädslan för att eventuellt bli sårad. För hur ska du kunna uppskatta äkta kärlek om du aldrig fått stoltheten, egot och ditt hjärta stampat på och draget i grusen?! Att våga lägga ditt liv i någon annans händer, att låta den personen vara din andra hälft och vårda det förhållande genom alla hinder och uppförsbackar.
Det är förmånga förhållanden som inte håller pga att tilliten inte finns där, oron över att lögner smids och planer skapas. Oro över sig själv och alla skavanker, missar, fel, brister och märkliga beteenden. Vissa blundar för att det är dom det brister på, andra tror dom är otillräckliga, många känner sig inte älskade trots att man höjer dom till skyarna, några älskar utan att få den besvarad, en del älskar för mycket andra för lite.

Min tanke är att om man älskar, så är det dom dåliga stunderna, dom hårda tiderna som borde med hjälp av båda parter som gör dom ljuva stunderna så mycket ljuvare. Det kanske låter som en självklarhet, men tänker Du så, när grälen haglar, bitterheten sväller, egot tar över..antagligen inte! Inte jag heller!
Man är inte mer än mänsklig, men ängnar man en take åt dessa ord och filosofier jag har så kanske man har lättare att nå den plats i själen där frid finns! Återkomma till situationen med ett lugn och en vilja att förändra grunden till problemet, utmana väggen man står inför.

Är inte på något vis perfekt, men jag kämpar mot mina demoner varje dag, kämpar för att hjälpa andra mot sina. Försöker varje dag förbättra mig själv lite, skrapa bort lager för lager av dom sidor jag inte önskar. Det är inte lätt, jag faller tillbaka med jämna mellanrum, jag faller men reser mig upp, försöker hålla huvudet högt men fötterna på jorden.
Balansgången är svår, men jag försöker hellre bli en bättre människa och misslyckas.
Oavsett om någon annan tycker jag förändrats eller inte så känner jag mig tryggare i mig själv, stabilare i min egen identitet och är inte längre begränsad av dom spärrar som hindrade mig från att utvecklas.


Citatet som startade denna dagen resa in i min hjärna:

-I motvind känns motgångar jobbigt, i medvind känns medgång som en välsignelse.
I stiltje känner vissa oro andra finner frid. Och alla har olika sätt att förvalta sin tid tills döden tar vid.
Uppskatta dagen, den kan vara mer betydelsefull än du kan ana.
Avvakta inte med drömmar, lev ditt liv till sina sömmar.


Lite mer positiv läsning för omväxlingsskull, är kanske både skönt för er som läsare och för mig att inte alltid yttra sig om åsikter om samhälls strukturen eller politiska åsikter som inte betyder ett skit egentligen! Inte i det stora hela, det enda som betyder något, på riktigt, är att du utvecklas och försöker gör livet bättre för dom runt om dig. Det är så du vill att folk ska minns dig, som en tillgång i deras liv. En stöttepelare i svåra tider och en bra människa i glada tider. Och viktigast av allt, att du lever ditt liv precis som du vill!

Like a Rockstar! =)

Jaha nu får man väl uppdatera lite då, va ju tydligen 3 månader sen! Tiden går undan när man har kul sägs det, men jag vet inte om dom 3 månaderna har varit så jävla roliga. Men fort har det gått!=)

Vad har hänt sedan sist då? Ja, det är en blandad kompott av fester, mat, resor, glädje, sorg, utmaningar och äventyr. Börjar få ett kreativt sug nu igen, kanske dags att börja rita igen, eller ta tag i mitt skrivande på lite mer seriös nivå! Har ju under dom senaste 6 månaderna fått sjukt mycket komplimanger för sättet jag skriver på, vad jag skriver om och hur mina åsikter formar mina texter.
Det kanske är så att min morfars skrivarglädje spred sig till mig, och att min mor och jag båda fick ta del av hans konstnärliga sida är ju inget att neka. Mor fick gåvan att rita som en konstnär och jag fick tydligen gåvan att skriva på ett vis som får folk att fastna för mina texter. Det känns jävligt bra på något sätt, för jag har ju lite svårt att prata om hur jag EGENTLIGEN känner! Pratar gärna om att jag känner något, att jag bryr mig, att jag är känslig, att jag inte är känslig, att jag förstår och inte förstår.
Men i verkligheten så är det nog så att jag har förståelse för situationer, men jag kan inte greppa själva känslan som är orsaken till det som hänt. Eller jo, jag känner ju empati, glädje, sorg och allt som hör till. Men jag kan inte förstå att allt som händer ska tas till så stora proportioner!
Om något händer så ska det snackas om i evigheter istället för att upptäcka nästa händelse, och nästa vy, nästa smak, nästa skratt och sen prata om allt vid senare tillfälle när man processerat saker och ting grundligt.
Så fort något händer så ska folk "hypea" upp allt som om det vore en världs förändrande händelse eller något som faktiskt berör dom djupt, även om det är en fjuttig sak. Folk är för känsliga enligt min menig!

Och för att vara lite motsägelsefull mot mina sista rader i förra delen så tänker jag ännu en gång yttra mig angående ett av mina stora hat här i livet. Dock är detta ingen lite fjuttig sak som man kan borsta bort och skita i.
Islamister, eller rättare sagt extremister inom den genren. Fast jag hatar ju allt som har med religion och religiösa människor och värderingar!!!
Men jag kan inte fatta att världens ledare inte börjar sätta lite hårdare tag mot den "sjukdom" som jag anser religion är! För när en hel värld styrs av en religions synsätt och värderingar så borde väl ett par varningslampor lysa upp anser jag. Självmordsbombare, jakt på människor som har en åsikt emot islam eller gör något som driver med islam och hedersmord som sker utanför deras egna land och regioner borde väl ändå tas som ett terroristdåd?! För vad har alla andra människor med deras synsätt att göra?! Man börjar ju undra om historien återupprepar sig själv, som när kristendommen bara SKULLE vara "the way of life" för alla människor i världen. Oavsett om dom ville eller ej, massa missionärer som åker världen runt och förslavar ett intet ont anande gäng infödingar på någon ö i söderhavet. Sjuka jävla grejer!
Och nu ska dom länder som tagit emot flyktingar med islamistisk bakgrund bekosta deras minareter, moskéer och annat jävla skit som dom anser sig ha rätt till trots deras syn på allt annat i värden som en synd mot Allah och hans allsmäktiga syn på världen där stening och hedersmord är något som ska ses som en bra sak!
Hur i helvete kan en sådan religion vara så accepterad världen runt?!
För när man på svensk mark får en attack av självmordsbombare så blir hatat inte precis mindre när JAG som svensk medborgare anser att vi har väl varit ganska så "allright" mot invandrare av alla dess slag och religioner i över 6 decenier! Sverige har ju en bakgrund att vara ett land som alltid tagt hjälp av arbetsinvandrare, är det då så att bara för att en konstnär gör en jävla rondellhund så blir det öppet slagfält för islamister att hata oss alla och vill döda alla våra bröder och systrar?! Finns nog inte jag hatar så mycket som otacksamhet! Eller jo, naivitet är fan värre..välja att blunda för verkligheten och fakta och istället hoppas på att det bara var en slump, ett misstag, en enda individs sjuka hjärna. NEJ! Så är det inte, och som många påpekat, "värför röstade du på mona muslim och inte SD då för?".
Jo det ska jag berätta mina vänner, bekanta och nya läsare. För att när vågen står mellan 2 partier, ett borgar parti som bara tänker på den delen av Sverige som har det bra ställt, och ett annat som trots sin hippie inställning till det mesta ändå på något vis är folkets parti då dom faktiskt hållit Sverige flytande i stort sett 30 år om inte mer. Och om chansen finns att det giriga partiet har en stor chans att förstöra vårt land i 4 år till så lägger jag hellre min röst på det partiet som har en chans att stoppa Moderaterna istället för att ödla min röst på ett höger tänkande parti utan chans i svenska regeringen.
Jag står för att jag anser att det är jävligt bra att dom kom in i riksdagen med den grund att vi behövde ett parti som rör runt i grytan med lite radikala åsikter, och inte bara Lars Ohly´s jävla vegan och djurplågeri tänkande. För varför ska vi ha ett parti som är så långt vänster om vi inte har en motpol som kan kasta lite skit tillbaka på minkfarms hatande dreadlocks veganer? "Dom har en främmligsfientlig politik som vi inte kan tolerera"..men vi kan tydligen godkänna partier som hellre är svensk fientliga!? Det är ju ett budskap som man vill föra vidare till sina ungar! "Nej nej, du kan inte tycka att invandring kan ställa till med problem",  trots att den ekonomiska bilden i sverige ser ut som en prästost med 10 000 hål per kvadrat centimeter! Då är det tydligen bättre att bara fylla på med mer och mer som behöver stöd och bistånd trots att folk måste börja bli kriminella för att försörja sina familjer! Då menar jag inte grovt kriminella, men folk börjar smussla med pengar, bränna mer sprit, göra mer svartjobb och så vidare, vardags kriminallitet om man nu vill kalla det så.
Och det anser jag inte är något vi ska sträva efter, att hjälpa fler och fler när folk redan lider och är på ruinens brant och mår sämre och sämre för varje dag som går.
Är jag den enda som tycker det verkar som en dum ide med ett tillfälligt invandrings stopp tills ekonomin ser lite mer lovande ut?!
Jag tycker knappast det gör mig till rasist, nazist, främmlingsfientlig eller naiv outbildad bonde! Trots att jag inte har den mest lysande skolbakgrunden i ryggsäcken så gör det ju inte mig till en blåögd idiot som litar blint på mina så kalalde ledare. Men det verkar däremot dom som va skolbarn, ljushuvuden och lärarens favorit göra, antar att det kallas att doktorera in en hel nation i ett gemensamt tänkande istället för att pusha för individuellt tänkande, i ALLA lägen och situationer.
Kan förstå att det ibland är bra med ett gemensamt tänkande men inte när det kommer till hur man ska lösa problem. Gemensam förståelse, ja! Men gemnsamt tänkande, hell no!



Och för att avbryta mitt mer och mer växande och bubblande irriterade inre så får jag väl säga att jag antagligen efter många års letande kanske har hittat mig en utomordentligt charmerande kvinna som får min mage att pirra och som får mig att faktiskt känna glädje som jag inte kännt på länge, och i dom flesta av dom korta förhållande jag haft sista åren. Känns kanske inget kul att höra för dom det involverar, men jag har aldrig sagt att jag är en komplett människa som gör allt enligt moralens och etikens pelare. Och jag har väl kanske inte under åren gjort det som varit bäst för mig, gjort mig lycklig eller vad jag förtjänar. Utan fyllt mina tomrum med temporära lösningar och individer. Kanske något jag borde be om ursäkt för men samtidigt inte. Ska inte behöva be folk om ursäkt när folk inte inser själv att dom är respektlösa eller inte sätter sig in i vad och hur handligar, ord och beteenden kan ha för effekt. Så i sanningens namn får jag nog erkänna att jag har inget som helst dåligt samvete för något som helst egentligen, inte som berör min egen väg till lycka och inre frid. Och anser någon att jag behandlat dom fel, OK! Men i grund och botten så har vi alla tagit exakt samma väg, när det kommer till valet mellan dig själv och någon annans välmående så måste ditt eget komma i första hand, och det har jag inte gjort under alla år har jag insett. Så nu är det dags för min tid att glänsa, min tid att finna lycka och känna att jag funnit min plats eller i alla fall funnit en plats som får mitt inre att inte vrida sig i plågor.
Och när jag säger plats så menar jag inte longitud och latitud utan en inre plats för välmående!


Som avslut vill jag väl bara tacka er som läser mina väldigt sporadiska uppdateringar och åsikter, sjuka tankar, dumma inställningar och förvirrade hjärnspöken.
Ska dock försöka bättra mig med att uppdatera, inte för er skull! Utan min egen!

Fridens Liljor

Jag vet inte vad som hänt sista tiden nu, men jag har fått sån lust att skriva hela tiden! Och när jag skriver så har jag börjar formulera mig på ett väldigt skumt vis som jag inte vet varför jag jag tagit till mig, vart det kommer ifrån eller om det är ett resultat av att mitt sätt tänka har förändrats...igen.

Men nu när jag skriver så hittar jag meningarna långt innan jag är färdig med början av första meningen, så det blir lite för snabb verksamhet i hjärnan. "But a busy mind is a health mind"
Gav Lollo`s lilla flicka en dikt i födelsedags present som jag skrev ihop på 15 min ca, det är inte det att jag är stolt och skryter eller tror att det på något vis är bra eller bättre än någon annan. Men jag blev förvånad över att orden kom så jävla lätt och allt kom på en bra plats och det passa in på Nora så bra. Kunde säkert varit bättre om man finslipat lite, men ibland är det finslip som förstör det vackra i att skapa något och nöja sig med att det är lite rough, det är sig själv helt enkelt, om ni förstår vad jag menar?? =P

Och det är en annan sak jag verkligen upptäckt i min personlighet, att jag har börjat uppskatta människor för den människan dom är. Givetvis måste dom ju intressera mig på ett eller annat plan. Eller ja, nja, nje, näe..kanske inte ändå. Jo! Är det en människa som är intressant på något vis så får jag någon konstig känsla i kroppen att ja, den saken, det attributet som gjorde personen är intressant är tillräckligt för att jag ska fortsätt "undersöka" den personen..Istället för att tänka på att det finns en dålig, jobbig konstig sida av personen.
Men på samma gång har jag blivit ännu mer direkt i mina avslut med människor jag inte anser att jag får ut något av, en person som inte utvecklas, som inte ser livet som en väg till njutning och livserfarenhet.
Har på senare år bara fått mer och mer förståelse för att lärandet, upplevelserna, utmaningarna, att det är det som är lycka! Eller rättare sagt att man utmanar sig själv att uppsöka dom 3 sakerna i livet som sedan ger en lycka. Man ska inte tänka så mycke på konsekvenserna heller, inte när det är konsekvenser som uppkommer av jakten på lärdom, upplevelser och utmaningar i jakten på din egen lycka och vision med livet.
Uppskatta det som är annorlunda på ett positivt sätt och försök hitta något positivt i något du inte trodde du skulle va intresserad av, och utveckla din kunskap i ämnet för på så vis kommer du hitta något annat på vägen som du faktiskt är intresserad av, det är en teori jag börjat fundera över.

Blir även ständigt förvånad över människans oförmåga att göra rätt beslut, tänker inte på enskilda individer utan mänskliga släktet i sin helhet. Vi vet att saker och ting är fel och omoraliska, men vi begår dom ändå och kommer med någon förklaring som skonar vårt samvete istället för att göra vad som är moraliskt korrekt. Som skulle kunna rädda liv, undvika katastrofer och skapa mindre problem. Men ändå så styr girighet och Jaget människan. Manniskans eviga tänkande på Jget, Jag, Jag, Jag....personligen tycker jag det är på sin tid att vi börjar sprida ryktet vidare om hur smart det vore om vi bytte den mentaliteten mot Vi. Vi är en mänsklighet utan enstaka Jag som är viktigare än andra. Givetvis är familj och vänner viktigare i en synpunkt för varje individ, men i världs synpunkt så fortsätter vi bara göra dåliga val trots att det finns bättre lösningar på allt. Men cashen styr ju tyvärr över moral och etik i dagens samhälle. Alla försöker framstå som ekologiska miljömedvetna halal hippies men är på ett eller annat vis styra av något som egentligen inte främjarr deras välmående och utveckling mot ett "rik" liv enligt min mening. Alla har ju olika tro och infalls vinklar på saker och ting beroende på faktorer som uppväxt, social kompetens, social förmåga, tankebanor, vilja att utforska nya saker och tro. Men personligutveckling måste ju vara en universell önskan för alla människor i världen! Därför anser jag att jag har en god grund i att säga att man ska alltid sträva efter sin egen personliga utvecklig på ett positivt vis som främjar dig och den stora massan på en vis som gör att världen förbättras.

För att över gå till något annat ämne så hoppar jag in i närmsta planerna för vintern.
Nu när jag kommer hem så blir det att fylla igen ett par hål med cash, sen blir det stor handling av mat, 1 dygn matlagning och portions fördelning, skriva schema inför dec, jan och ferbruari träningen och kosten. Tänkte att denna vinter ska bli en sjuk tränings period, dels gym och nu även lite sub-wrestling/grappeling med en vän eller två nere på kalvhagen. Ska försöka få till det 2 kanske 3 gånger i veckan, sen gym 5 dagar och kondis en dag. Så man kommer ju behöva 100 matlådor i frysen så man klarar december ut i alla fall!=)
Har verkligen fått igång glöden igen för träningen, men det är nog för att målet inte att att bara bli stor längre, utan bli komplett tränad, hela kroppen ska bli som en komplex stor muskel istället för bara stora muskler. Men hoppas ändå komma upp i hundra kg och vara i riktigt bra form på alla nivåer, varför? För det är den utmaningen jag fastnat för nu, utveckla min potensial inom min fysisk och rörlighet. Se hur långt jag kan gå, fast bara som en rolig grej. Inte vara för seriös med det och inte leva, men jag ska va stenhårt med träningen, äta på utsatta tider, och äta emellan om jag kan!=) Och variera träningen så man blir uthållig och segt stark men även lite explosiv. Så jag har en lång test vinter framför mig med vad som funkar och inte, med mat, träning och sysselsättning.

Funderar på att flytta någonstans i sverige me, men vet inte vart. Vill hitta något att göra då förutom träna, hitta nån rolig person så man har någon att börja umgås med och lära känna mer än via nätet och bygga nya vänner via den personen. Vill utforska mer av sverige och dess invånare och deras syn på livet beroende på vart man befinner sig i landet och i vilka kretsar.

2011 är med andra ord ett upptäckts år, utforska, studera, filosofera och genomföra. Detta ser jag fram emot!


Hoppas detta inlägget duger för er som saknat mina inlägg, Linda, Sara, Morsan, Mattepatte, Linda och Sandra!! ;P

Varför?
Hur kommer det sig?
När blir det min tur?
Varför säger inte folk vad dom har på hjärtat och i hjärnan?

Allt frågor är kärleks relaterade....Alla svar är, en bristvara just nu!

Ser nu att jag inte har uppdaterat sen jag hämtade zhaila i februari. Starkt jobbat!

Gick igenom mina inlägg här och insåg snabbt att det är merparten negativa tankar som pryder texterna. Kan ju iofs vara att jag skriver mer när jag mår dåligt, så med det som grund måste jag haft ett jävligt bra halvår!! 
Men får nog ändå säga att förutom förra årets plötsliga insjuknande så har det varit ett sjukt givande år sen förra sommaren. Mycket har jag gjort som jag aldrig gjort innan, vågat prova saker jag undvikit förr, hittat nya personer som förgyller min vänskapskrets, blivit mycket mer aktiv och välmående, både fysikt och psykiskt.
Har fått något infall av att jag vill hjälpa folk mycket mer än förut, vill vara mer delaktig i saker som sker runt om mig. Det är ju en jävla skillnad från förr när jag inte orkade bry mig om speciellt mycket om vad folk sysslade med. Och en förändring till som är positiv är att trots att jag brydde mig lite om vad folk har gjort eller är för personer så gör jag det ännu mindre nu. Hur fan ska man orka välja och vraka bland folk som gjort bort sig eller betet sig illa, gjordt det ena eller det andra. Så länge det inte bryter mot några moraliska regler och lagar så är vi alla svarta får med skelett i garderoben.
Alla har vi våra mörka negativa och svåra sidor som matchar våra goda positiva och färgstarka sidor. Och hur fan skulle jag kunna dömma någon för snesteg i livet när jag själv har så stor ärrbildning runt fotlederna pga alla snesteg och fel tramp man gjort genom livets resa. Jag vill inte bli dömd för den jag har varit, jag vill bli sedd som den jag är idag, den jag har utvecklat mig till under resans gång.
Och det är med handen på hjärtat jag säger att jag är uppriktigt nöjd över att mina vrister är så använda som dom är för fy fan va skoj resan har varit, trots sina dalar. Men dalar har alla i sina liv, vissa har djupare än andra men då har man också högre toppar än andra. Känns det i alla fall som, för har man vandrat i den djupa leran i bottnen på brunnen så känns ibland dagsljus som en välsignelse. Pratar givetvis i liknelser och inte att jag spenderat tid i en brunn under en viss period i mitt liv, men det antar jag att ni fattar..om inte, läs en bok, se en dokumentär om något viktigt. Kom tillbaka och försök igen!=)

Jag kan inte heller riktigt beskriva hur stor förändring det har blivit i min relation till min mor, sen jag komm hem från norge så jag vårt band blivit än mycket starkare än förut. Så känner i alla fall jag, jag vet inte vad den gamla tackan säger!!;)
Men det känns skönt i alla fall, vet inte om det är för att jag visade att jag äntligen tog tag i mitt liv och drog iväg och äventyrade lite istället för att promenera vid ruinens brant eller trampa slamm i bottnen på brunnen.

Lugnet har funnit en plats i mig nu för tiden, kan vara provisoriskt precis som det brukar med mig. Men jag känner att jag växer med varje dag som går. Märker att jag tänker på ett annat vis, nu igen för vilken rad i gångerna. Men det är väl så livet är antar jag, man kommer på sig själv med att man har ändrat på sig, sitt sätt att vara och tänka. Mycket intressant när det går upp ett ljus för en.

Känner att jag har så mycket mer att skriva men jag orkar ta mig fan inte mer ikväll..

Jaha, nu har man varit hund ägare i 3½ dag...feta grejer! Hon är en riktig liten cp-jävel kan jag säga, vild som fan när hon väl finner sin plats i sin omgivning..annars lite feg. Men hon är en duktig valp, brukar oftast va duktig med att tajma sina behov med utgång. Men nätterna är ju en annan sak...alltid lika mysigt att att starta dagen med att torka bajs..(påminn mej om detta när jag funderar på barn, i dont like! At all!!)..men det är sånt man får ta för sin lilla tjej.

Nu har jag märkt av det byråkratiska jävla piss samhället vi lever i..skulle registrera mej i Sverige nu efter hemkomsten från Norge, då blir det direkt sladd spår i pappers arbetet! "Du behöver pass eller internationellt ID"..och ringer polisen för att kolla upp saken, "Du får komma in så får vi göra en medborgarskaps utredning och se om det går"...hur i helvete ska jag fixa in mej i Sverge igen om jag inte får hämta ut ett pass heller?!?!
Jävla piss! Ifrågasätter ens medborgarskap efter 2 år i norge, va fan?! Aja, jag får väl vara illegal invandrare..dom finns det ju ändå så gott om i stan så jag kanske smälter in bra och startar en frisör salong eller pizzeria kanske, dom kör ju feta bilar och går i kostym.
Ja menar, dom branscherna måste ju vara rena guldgruvorna i Sverige för jag vet ingen av mina vänner som jobbar som svetsare, plåtslagare, snickare eller bygg jobbare som plockar ut 20-30 tusen efter skatt som har råd med sånna bilar. Men jag antar att man har samma lön som frisör som man har om man är VD för Telenor. Kroons Pizzeria och kebab kommer snart synas på stan, för att säkra min ekonomiska framtid så att säga. Suck the giant poison pipe off society, the good society that we have helped create! You fucking ignorant cunts!
Som hjälper sina invånare från ruinens brant...nej just det ja, så va det inte...

Hade en rättegång som har legat i luften idag me, 4 jävla timmar! Makalöst..4 pers som ska berätta sin historia, 4 vittnen sen 4 advokater som ska rabbla ännu mer byråkatri och dra ut på det mer än nödvändigt! Men men det gick nog bra verkar det som..

Nehe..nu tappar jag tråden här efter 3 dagars sömnbrist och en 4 timmars lektion i pulsdödande byråkrati...åter till vilddjuren och min ljusa vardag, livet är just så jävla bra att jag dör!

Hajje