DagensKroon

Läste idag en status på allmäktiga facebook som tog min uppmärksamhet.

En vän/bekant till mej skriver en uppsats angående om ifall det är rätt respektive fel med infiltratörer inom brottslig versamhet. Jag kommenterade och blev sedan blockad och bort plockad.
Anledningen till detta för att jag generaliserade alla snutar som svin, en åsikt som jag står för, som jag sagt, skrikit och skrivit mer än en gång här, bakom ryggen på polisen. MEN!
Även rakt i ansiktet till dom vid flera tillfällen, dom blir då givetvis inte helt nöjda och glada! Så blir det en disskution och så fort dom märker att man har kött på benen och vet vad man snackar om, angående misshandlar på vänner i deras celler, med eller utan handbojor på! Om hur dom försöker skrämma små barn som knappt fyllt 15 med det ena och det andra när bandspelaren är avstängd och förhöret över.

Då kommer den, nu Kroon är det bäst du anlägsnar dej från platsen eller får du tillbringa natten på stationen! Svårt val, GET THE FUCK OUT OF THERE! Vet mycke väl hur ilska dom är på mej när jag tar upp dessa "påhittade" historier om hur det går till på stationen. Och jag e inte sugen på att få "sanningen" inbankad i revbenen med en telefonkatalog som täcker över så man bara får invärtes smärta när batongslagen landar. Eller få fötterna undansvepta när man står med handbojor bakom ryggen så man landar mindre behagligt. Eller bli väckt var 20 minut för att få svara på den ena viktiga frågan efter den andra. "vart går dessa nycklarna, vad e din adress, vilka skulle du till när du gick dit å dit", ren psykning från deras sida. Konstigt att man inte gillar dom?!!

Trodde polisen va till för att som dom så fint säger i polisernas paradis USA "to protect and serve"...inte överbeskydda, hemsöka, och trakassera folk. Överbeskydda samhället i den bemärkelsen att dom ställer fram en hotbild i media om att folk som inte är helt laglydiga måste alla andra akta sig för! Vet inte hur många gånger jag läst på BLT`s hemsida när något hänt i metropol länet blekinge...så läser man kommentarerna till dessa artiklar...då blir jag rädd! Folk kastar ur sig allt möjligt skit där, in me slöddret å kasta nyckeln, skjut dom på plats, ut på en öde ö å låt dom ha ihjäl varandra och liknande. Media och poliser får ju fan 14 åriga "kalle" som gjort ett kiosk inbrott eller krossat en ruta att framstå som en farlig ungdom med kniv. Vad hände med den tiden man kunde krossa en ruta och sprang från polisen och det kallades pojkstreck?! Är alla som bryter lagen idag livsfarliga eller? NEJ!
Inte ens dom som kallas yrkes kriminella är en fara för vanligt folk generellt. Enda gången "civila" blir indragna i något som sker med krminallitet är när dom är på rätt/fel plats vid rätt/fel tidspunkt! Eller äger kiosken/företaget/lagret eller vad det nu kan vara när ett inbrott/rån sker.

Det är klart det finns bra poliser, men jag menar att det finns fler svin inom kåren än bra poliser tror jag. För dom som verkligen ÄR svin, dom som beter sig dåligt..får ju fortsätta, blir aldrig ställda inför rätta, kan aldrig bli anklagade för något som sker innanför polishusets cementväggar...för ingen har ju sett något!
Det innebär att dom poliser som inte utför själva handligen själva, antingen ser den, hör om den, eller bara vet om att det pågår...men säger inget. För det är ju inte ens lite konstigt att "Ove" i cell 3 ena dagen kommer ut i rökrutan den timmen om dygnet han får och haltar och håller sig för revbenen. "Våldsamt motstånd, motvillig att sammarbeta, våld mot tjänsteman" heter det i rapporten då! Konstigt..mycke konstigt att en man som sitter inspärrad i en cell blir slagen under natten men ingen vet vad som hänt förutom att han lyckats skada sig..märkligt, mycke märkligt...

Och dom som blundar är ju värre än dom som gör det, för dom som blundar har inte ens vett att göra det jobb dom utbildat sig till, att stoppa brottslighet och skydda befolkningen. Men blundar för sina egna kollegor, sina chefer av olika anledningar. Där av min åsikt, och min yttranderfrihets rätt säger jag det igen.

JAG TYCKER GENERELLT ATT POLISEN ÄR SVIN!

Ska dock undanhålla den snälla damen som ringde från polisen i Kna och för engångs skull lät human och känslofull i luren. Är det så att Kna har fått en ny kvinna inom kåren som gör det hon ska och är vettig!?!
Hoppas det!

Allt som står här, mycke möjligt det bryter mot en å annan lag, det vet jag ej! Men i så fall, plocka in mej och ge mej mer bensin till elden. För jag kommer alltid skriva, prata och framföra mina åsikter! Lagliga eller ej!

Som dom säger: Power to the people! Freedom of speech!

hajje

Att det ska vara så jävla svårt för mej att hitta mental stabilitet...jag kan inte ens i ord beskriva hur arg jag blir nu för tiden!
Två gånger på 3 veckor har jag fått helt okontrollerade och okontrollerbara aggressions utbrott, en längtan efter att få pulverisera någon jag verkligen retar mej på. Och jag skiter i nog egentligen i vem det är, bara han har gjort något så pass grovt mot mej eller någon jag håller kär. Sitter i soffan här och skakar av hat, ilska, frustration och viljan att slåss!
Känner mej helt tom, sen kommer bubblorna eller rättare sagt raketerna med ilska. Igår va jag påväg hem efter en trevlig kväll på sportsman med poker, kom 8 av 42. Så jag borde ju vara glad för d e min andra live turnering och det gick helt ju fan bra!
Men halvvägs hem skjuts det raketer inom mej, jag börjar andas tungt, pumpar nävarna, börjar hoppa och vända mej om så ingen ska flyga på mej och sånna paranoida grejer. Och hela tiden blir jag argare argare och argare, hoppas på att någon ska försöka råna mej. Så jag får slå sönder mitt gips i hans/deras ansikte, skarka, knäa, skalla sönder dom till oigenkännerlighet! Chokea ut den siste som fortfarande är vid medvetande och fråga honom med en mild röst.."va det verkligen värt det??"

Vet i vilket fall att jag inte är helt 100% säker på att jag kan hålla detta inom mej längre, måste hitta något att få ut min ilska på..bort med gipset, sjukskriva mej tills jag hittar mitt psykiska välmående igen och får en balans och kanske hittar grunden till varför jag går så upp och ner hela tiden.

Vill inte käka några jävla lyckopiller eller sånt heller så man blir känslomässigt avdomnad, för jag tror det medför att den djupt rotade ilskan bara får minde förnuft som håller så lugn nu. Vill inte sätta mej själv eller andra i den situationen där jag blir kallare än jag redan är, med en okontrollerad ilska som är redo att explodera.

Och den lilla träning vi gjort med boxning och lite mma här hemma har gjort att jag har nog hittat vad jag behöver. Få ut ilska, använda hjärnan på ett sätt som stimulerar den bort från ilskan och lär mej hantera den mer kanske. Det har ju funkat för andra.

Det är så jävla jobbigt att vara mej just nu, jag sliter nått så djävulskt psykiskt men vill inte prata om det som vanligt. Bara skriva några rader här så folk kanske inte tar illa upp om jag beter mej konstigt!
Jag e så jävla "manodepresiv" typ... e glad lite, sur mycke, förvirrad ofta, orolig hela tiden. Blir glad några timmar/dagar sen kommer det igen, känslan av att eftersom jag känner mej så trasig så måste något/någon annan oxo lida. Och jag fattar ej varför jag känner såhär nu!!!!
Nu har jag ju en skit bra tjej som tar mej för den jag är, det hon sett av mej  hittills i alla fall, ska bli gudfar till underbara Embla, vilket innebär att jag får mer familj. Två av mina närmsta, pålitligaste vänner jag alltid besöker när jag e hemma, Linda och Lunna. Som efter ceremonin blir en del av min lilla men vänliga och stöttande familj.  Dom har alltid varit där för mej! Med sovplats, mat, en plats att fälla tårar dom få gånger jag lyckas med det, bara varit där helt enkelt. ALLTID! Stolt som fan att jag får äran att för det förtroendet att bli vald som gudfar innan den direkta familjen till dom. TACK!!

Vill bara få tillbaka min ro, min centrerade fokus på livet! Behöver verkligen släppa ut mina demoner för gott och bara njuta det hyffsat goda liv jag har! Folk som har det värre än mej men ändå är lyckligare, vilket gör mej förbryllad!
Hur fan kan jag som har jobb, tjej, familj som älskar mej, mina närmsta vänner som förgyller mitt liv ändå vara så arg, så frustrerad och olycklig!?!!?!
Vad fan är det jag vill och söker egentligen???

Så efter många om och men är jag tillbaka i bloggen!

Men nu har jag fått mycke att tänka på och skriva om så nu kanske det kommer igång igen, och jag vet inte ens vart jag ska börja! Men jag märker att jag har växt mycke på senaste tiden. Mentalt då vill säga!

Vi börjar med jobbet, har ju ej jobbat på ja jag vet inte ens hur länge det är nu!! Men upp mot 2 månader ca, magen är ju på bättrings vägen men det går i vågor. Men det har börjat gå ut mer över det psykiska hållet nu för jag Är orolig över så mycke saker med magen. Oroliga för framtiden eftersom jag har sagt upp mej och vet inte vad som sker efter det. Med jobb, arbetslös, starta eget eller plugga till nått med mycke praktik å lite teori!!
Så har jag slagit av en flisa i näven me så jag kan ej jobba för det, den ömmar ju en hel del!

Fritiden är ju som vanligt, VÄLDIGT stillsam! Mycke mindre fylle mot förr, dricker kanske var annan helg om ens d..va lite nu när jag va i sverige men annars är det inte så intressant eftersom magen kan komma till anfall precis när som helst!=(
Träffat en tjej jag verkligen klickat med, hittills i alla fall..det verkar kanske som att våra dramatiskt olika liv och tillvägagångs sätt har stött på vårt första lilla problem. Vilket jag tror vi kan hoppa över ganska lätt, om fröken bara kan sluta vara så jävla envis och lyssa på mej istället för "honom"...

Jag är som jag är det vet alla, är stilla och lugn för det mesta. Men när jag fick ett tele samtal idag angående problem hemma så kröp den där jocke fram som jag egentligen inte orkar med mer! Han som hör om saken/sakerna, analyserar dom, tänker och sedan stänger av allt som har med världen att göra tills detta är löst!
Kan inte understryka hur mycke jag har gömt honom LÄNGE nu...men om detta inte får ett stopp snart så kommer jag explodera och prata med "honom" och få honom att inse verkligheten snabbt och kortfattat! Tala om vad som är sanning, lögn, sägen, absurt och så vidare. Förklara att jag är förmodligen är den bästa hon kan hitta med tanke på hur jag är och resonerar.
Låter kanske arogant men jag vet ju att det är så!! Fråga vem som helst som snackat med mej om djupare saker och meningsfull saker, om hur jag ställer upp i alla väder om jag har möjlighet att ta mej dit, backar dom få vänner jag behållt till slutet, barn, djur och dom flesta människor gillar mej efter dom väl snackat med mej och gått förbi alla rykten och även mitt nyfunna "kriminella utseende" som folk snackar om!!

Jag är med risk för att låta självgod, fan en av dom mest pålitliga vänner man kan ha! Har inte alltid varit det, men har under min tid från Karlskrona funnit mej själv och rett ut vad som felade mej!

Otroligt nog så sa min Youtube Idol Kimbo Slice det i episod 3 av TUF det som jag länge letat efter! "i was always fighting the enemy, everbody was the enemy...but i have realised tha the true enemy is the inemy, the INEMY...innerme... THE INNER ME!....jag har kämpat som fan med att leta upp orsaken varför jag är som jag är, om det va uppväxten, drogerna, livet som jag levt, folk runt mej, fel val i livet, sätter jag är på eller vad det kan ha varit....men jag kom på det när jag tänkte efter lite, det är så...det som gör mej RIKTIGT irriterad är mej själv! Jag analyserar för mycke, gör mej själv paranoid för saker som inte ens kommer hända! Bygger upp hat för saker som jag önskar kommer hända så jag äntligen får släppa ut lite ondska! Men på samma gång vill jag bearbeta den ilska och ondska som ibland fyller min kropp till den gräns att jag bara vill explodera på första bästa människa jag har något otalt med. Men sen nästan på direkten lugnar jag ner mej för jag har för mycket att förlora nu!!

Fick det sjukaste aggressions flödet när jag va i Karlskrona sist, åkte bussen in till stan och nästan direkt känner jag att det börjar pirra i kroppen, jag knyter nävarna, börjar andas tungt, känner hur jag börjar skaka i knäskålarna(tydligaste tecktnet på att jag börjar bli RIIIIIKTIGT arg) , spänner huvudet och känner att jag är faktiskt nära på att explodera, kollar allt å alla i ögonen, letar efter någon jag vet gjort något mot mej eller mina vänner..men efter 5 minuter av extrem ilska så sitter jag hos patrik och lugnar nej mej...men då så rycker det i hela huvudet för jag har spänt mej så mycke...ryckningar i hårbottnen, ögonbrynen ryckte okontrollerat, svetten började komma, och sen känner jag bubblet igen...ilskan är påväg tillbaka...andningen börjar...som tur väl är så får patrik lunch så vi kan dra å käka... Har ALDRIG känt sån ilska utan att det har svartnat för mej! Brukar nämligen få ett röd punkts sikte och helt svart runt om när jag blir arg...så jag va lite orolig en stund men sket i det sen, det hände ju ingenting....


Sen vill jag bara nämna att jag e sjukt överraskad över att på så kort tid fått reda på så mycke, berättat så mycke om mej själv, börjat känna så mycke, och även fått så mycke gensvar som jag vill. Min lilla babe.....

hajje