Angry teen turns into a affirmative meen wordmachine
It givs me the chill´s when i look at all these emptyed bottles of pill´s
That I have consumed so many in my short lifetime must be a sign that society aint paying it´s bills. I drank a whole lot as a minor, even more as I got older. Everybody around me wanted to put me i that fucking folder.
Junkie, hippie, loser and dopey!
But look at me now fucker´s,
MY shit has evalved and you´r all still just cocksuckers!
Loser´s i blazer, beemers and shit.
All that is,
is just your image, you ignorant bitch!
I may have struggled, I may have turn from time to time but never got lost. A fixed goal on life´s thin line I pressure my self to have a good ass time.
But to many friends gone lost, to drugs, alcohol and permanent brainfrost.
All thoose who haven´t died, are drowning in their own discret moneydriven spaceshuttle.
And that shit meens trouble!
Imagening what they think is true,
while the rest of us are reaching up and begging for them to stay awake. But all we get is a goverment corrected and stamped FUCK YOU!
The doing´s that we´v have suffered cannot be restored,
we are children of an ignorant past with hate as fuel and destruction feels like our only tool.
We now attack, like Odin´s Ulfheidinn wolfpack! Keeping our family´s tight, doing what to us feels right.
But even that is a struggle, and sets my simple mind to boggle. Brotherhood and fellowship now a days feels more like hollow pits. Where everybody´s stuggelin to maintain there share of the grits.
In time´s like these we need a shield, of unity and lack of hungry greed.
My story is far from over, and i hope my luck aint just because of a fourclover.
I found it as a child and believed it was real but in time it started to it´s true side reveal,
the green aint greener on the otherside it´s just man´s lust for another free meal!
Lyrical mode on!
Haha..Tjena grabbar och tjejer!!
Här kommer en galen show, med bissara ting och sjuka grejer!
Jag är inte rapper, försöker bara nå ut till er med det jag hittills bara skrivit med penna och papper.
Jag har ingen streetcred, men mina ord gör dig garanterat beredd! Jag mixar och trixar med saker endast forskare fixar.
Har inget fucking crew, bara ett tajt gäng vänner som gärna ger dig fingret och vrålar FUCK YOU!
Mina galna dagar är förbi, och jag hoppas det så skall förbli.
För björnen som sover har gått i ide, så snälla nollor, stör ej den blide!
För om du fuckar med denna vilde står snart hela din släkt vid din grav och säger "gud, du milde"
Och i tystnad står jag med ett leende i allt blod jag spillde!
Detta kan i sin råa form låta stört, men om du besudlat eller min familj berört
Med onda tankar, handligar eller ord kommer vi snart sitta öga mot öga vid ett bord.
Sanningen ska fram, glöm bort allt glitter och glam! Den här killen sviktar inte på ett gram!
Kommer söka efter dig över hela riket med lykta och kamm.
Men på äldre dar,
jag tänker mer som min kära mor´s far.
Våldet är en av livets vägar. Men se upp med vart du stegar.
För inom kort du lär vandra ödets vägar.
Det är på en skör lina mitt liv ligger men om du tror jag kommer bli en luffare som tigger
Då kommer du bli den första jag sparkar på som ligger!!
Skiter om du är ghetto, Rocker eller svenne fetto
raggare, synthare eller ett pike bärande svetto!
Kasta inte sten i glashus när det är det enda som skyddar dig från detta skyfall
Kommer regna i veckor, som en monsun, lämna dig ute i kylan blöt och iskall!
Är en stillsam jätte, du får min respekt om du visar att din personlighet är den rätte
En chans, en lucka....haha..men om du mitt förtroende skulle svika så lär du stå väldigt ensam och sucka!
Här kommer en galen show, med bissara ting och sjuka grejer!
Jag är inte rapper, försöker bara nå ut till er med det jag hittills bara skrivit med penna och papper.
Jag har ingen streetcred, men mina ord gör dig garanterat beredd! Jag mixar och trixar med saker endast forskare fixar.
Har inget fucking crew, bara ett tajt gäng vänner som gärna ger dig fingret och vrålar FUCK YOU!
Mina galna dagar är förbi, och jag hoppas det så skall förbli.
För björnen som sover har gått i ide, så snälla nollor, stör ej den blide!
För om du fuckar med denna vilde står snart hela din släkt vid din grav och säger "gud, du milde"
Och i tystnad står jag med ett leende i allt blod jag spillde!
Detta kan i sin råa form låta stört, men om du besudlat eller min familj berört
Med onda tankar, handligar eller ord kommer vi snart sitta öga mot öga vid ett bord.
Sanningen ska fram, glöm bort allt glitter och glam! Den här killen sviktar inte på ett gram!
Kommer söka efter dig över hela riket med lykta och kamm.
Men på äldre dar,
jag tänker mer som min kära mor´s far.
Våldet är en av livets vägar. Men se upp med vart du stegar.
För inom kort du lär vandra ödets vägar.
Det är på en skör lina mitt liv ligger men om du tror jag kommer bli en luffare som tigger
Då kommer du bli den första jag sparkar på som ligger!!
Skiter om du är ghetto, Rocker eller svenne fetto
raggare, synthare eller ett pike bärande svetto!
Kasta inte sten i glashus när det är det enda som skyddar dig från detta skyfall
Kommer regna i veckor, som en monsun, lämna dig ute i kylan blöt och iskall!
Är en stillsam jätte, du får min respekt om du visar att din personlighet är den rätte
En chans, en lucka....haha..men om du mitt förtroende skulle svika så lär du stå väldigt ensam och sucka!
Rör runt i grytan!
Jag började denna dag precis som alla andra, att släppa ut Zhaila för att kissa. Jag märker direkt att något är annorlunda. Jag går upp i sängen och örjar skriva. Även läsa galma rader. Och inser snabbt hur mycket jag saknar min morfader!!
Nu när jag bor i mormor och morfars radhus så går jag och hittar foton, texter, dikter, saker och annat från min barndom. Så det har ju gjort att jag blir mer och mer nyfiken på VEM var morfar?
Läst lite lätt i hans 2 dagböcker jag hittat, och inser ju snabbt att han var en mycket uppmärksam man.
Precis som jag!
Han uppskattade naturen för dess tystnad, bäcken för dess porlande, träden för deras kraft att växa år efter år, hård vinter efter hård vinter.
Precis som jag!
Han verkade vara observant på sin omgivning och försökte förstå den men kände sig aldrig bekant riktigt.
Precis som jag!
Det är i tider som dessa jag önskar jag var äldre, och morfar fortfarande var pigg. Så vi kunde disktera, analysera, skratta och han kunde leda mig genom livet!
För jag har ju alltid sett min morfar mer som min fadersfigur än min riktiga pappa.
Och det dryga i historien är att jag känner/kände ingen av dom som jag borde. Morfar dog innan jag var gammal nog att kunna ha något mer i utbyte med honom än gamla minnen och rundor i skogen vi tagit!
Pappa har ju aldrig varit en del av mitt liv mer än på vissa lov och helger när jag var barn.
Senaste minnet jag har av honom är när vi va på hans 50 års kalas tror jag det var, typ 2004-2005 kanske.
Det var lika givande som vanligt i våra möten, vi hälsar, frågar hur den andre mår och sen lite kallsnack sen är vi färdiga med varandra.
Jag tänker ofta på att åka upp och hälsa på, men rädslan för att vi är färdiga med varandra efter 5 minuter är inte värt risken att förlora alla år jag har byggt upp muren att skydda mig från saknaden.
Har aldrig känt något hat mot min far, inte så långt jag kan minnas. Mamma har alltid förklarat för mig att pappa är som pappa är. Och jag har på något vis accepterat att OK, alla pappor är olika!
Det är ju på senare år jag även ser likheten i mig av min far. Men det är enligt historier jag gör dessa bedömningar, och saker jag byggt upp i huvudet. Berättelser från mamma, vänner till henne och pappa. Min moster, mina kusiner. Mina halvsystrar Josefin och Ninja.
Jag tror jag är min fars pojk men fostrad av min morfar. En rebell med disiplin nog att veta skillnaden mellan rättvisa och förstörelse. För mina värderingar om rätt och fel har har jag skapat genom mitt lagom vilda liv.
Jag vet med mig att jag är en bra person, som vill alla väl. Men jag är i samma kropp en person som mer än gärna skadar någon som skadat mina nära och kära. Och då menar jag 1600 tals bestraffning när någon begår ett respektsbrott mot mina egna satta regler och lagar jag lever efter.
Jag anser mig själv kunna vara representativ och vis nog att bestämma över vad jag gör med mitt liv så länge ingen annan tar skada, förlorar på det eller lider ekonomiskt av mina handlingar!
Är jag vuxen nog att ta ett fängelstraff för jag kör för fort, slagit någon, stulit, mördat. Om jag är vuxen nog att få åka till andra länder i världen ensam och utsätta mig för risken att bli matförgiftad, dödad, kidnappad. Om jag är vuxen nog att få välja vem jag villska styra mitt land, vara min arbetsgivare, mina vänner eller vad jag ska äta.
Ja då är jag väl vuxen nog att bestämma hur jag vill leva med? Med grundregel att ingen annan lider av det!
Jag ursäktar inte livet jag levt, livet jag lever, livet jag kommer leva. Om det är som potatisbonde i Kallinge eller jetset nörd i Florida, SO BE IT! Mitt liv är mitt liv och jag lever det så jag njuter av det, passar inte mina val, ha då din åsikt, men döm inte mig efter min livsstil. Utan efter mina handlingar!
Nu är tiden kommen, då jag ska göra mig själv tjänsten att reda ut mitt liv. Jag har äntligen fått den rätta motivationen! Jag vet vad jag ska göra, jag vet vad jag mår bra av. Och jag tänker fortsätta detta spåret. Många vänner kommer gå tillfälligt förlorade, men detta är en sak jag måste göra.
Fokus på mig själv och ge fan i "la vida loca".
Jag går tillbaka till mina gamla rötter, spar på energin och finner lugnet och försöker finna lösningen på vad som tynger mig.....men Kallinge är minnenas plats!
Det är naturen här, minne från rundorna med morfar, kolla kort på mormor och morfar, läsa hans dagböcker, hitta alla möjliga militära saker han hade, medaljer, och annat...det känns som jag börjar känna mina rötter lite mer....-ligger faktiskt och blir tårögd nu-....Jag känner att jag kanske kan finna mer lugn i mig själv om jag bara får reda på mer om min morfar och hans liv, för ju mer jag läser. Desto mer ser jag att han och jag hade varit världens bästa vänner om han levt idag. Vi verkar tänka likt, se naturen, det runt om oss och saker som berör oss med samma synsätt.....-och där kom tårarna...-
Det är sjukt, men för första gången på så länge jag kan minnas så gråter jag, Jag, faktiskt, av saknaden av min familj! Av banden jag borde haft, jag har haft och dom få jag har kvar!! Fan vad jag älskar min familj och allt ni gjort, gör och kommer göra för mig!! Och ni vänner, som varit här sista tiden, jag tackar er verkligen!!!, som varit här sista tiden, jag tackar er verkligen!!!
Nu när jag bor i mormor och morfars radhus så går jag och hittar foton, texter, dikter, saker och annat från min barndom. Så det har ju gjort att jag blir mer och mer nyfiken på VEM var morfar?
Läst lite lätt i hans 2 dagböcker jag hittat, och inser ju snabbt att han var en mycket uppmärksam man.
Precis som jag!
Han uppskattade naturen för dess tystnad, bäcken för dess porlande, träden för deras kraft att växa år efter år, hård vinter efter hård vinter.
Precis som jag!
Han verkade vara observant på sin omgivning och försökte förstå den men kände sig aldrig bekant riktigt.
Precis som jag!
Det är i tider som dessa jag önskar jag var äldre, och morfar fortfarande var pigg. Så vi kunde disktera, analysera, skratta och han kunde leda mig genom livet!
För jag har ju alltid sett min morfar mer som min fadersfigur än min riktiga pappa.
Och det dryga i historien är att jag känner/kände ingen av dom som jag borde. Morfar dog innan jag var gammal nog att kunna ha något mer i utbyte med honom än gamla minnen och rundor i skogen vi tagit!
Pappa har ju aldrig varit en del av mitt liv mer än på vissa lov och helger när jag var barn.
Senaste minnet jag har av honom är när vi va på hans 50 års kalas tror jag det var, typ 2004-2005 kanske.
Det var lika givande som vanligt i våra möten, vi hälsar, frågar hur den andre mår och sen lite kallsnack sen är vi färdiga med varandra.
Jag tänker ofta på att åka upp och hälsa på, men rädslan för att vi är färdiga med varandra efter 5 minuter är inte värt risken att förlora alla år jag har byggt upp muren att skydda mig från saknaden.
Har aldrig känt något hat mot min far, inte så långt jag kan minnas. Mamma har alltid förklarat för mig att pappa är som pappa är. Och jag har på något vis accepterat att OK, alla pappor är olika!
Det är ju på senare år jag även ser likheten i mig av min far. Men det är enligt historier jag gör dessa bedömningar, och saker jag byggt upp i huvudet. Berättelser från mamma, vänner till henne och pappa. Min moster, mina kusiner. Mina halvsystrar Josefin och Ninja.
Jag tror jag är min fars pojk men fostrad av min morfar. En rebell med disiplin nog att veta skillnaden mellan rättvisa och förstörelse. För mina värderingar om rätt och fel har har jag skapat genom mitt lagom vilda liv.
Jag vet med mig att jag är en bra person, som vill alla väl. Men jag är i samma kropp en person som mer än gärna skadar någon som skadat mina nära och kära. Och då menar jag 1600 tals bestraffning när någon begår ett respektsbrott mot mina egna satta regler och lagar jag lever efter.
Jag anser mig själv kunna vara representativ och vis nog att bestämma över vad jag gör med mitt liv så länge ingen annan tar skada, förlorar på det eller lider ekonomiskt av mina handlingar!
Är jag vuxen nog att ta ett fängelstraff för jag kör för fort, slagit någon, stulit, mördat. Om jag är vuxen nog att få åka till andra länder i världen ensam och utsätta mig för risken att bli matförgiftad, dödad, kidnappad. Om jag är vuxen nog att få välja vem jag villska styra mitt land, vara min arbetsgivare, mina vänner eller vad jag ska äta.
Ja då är jag väl vuxen nog att bestämma hur jag vill leva med? Med grundregel att ingen annan lider av det!
Jag ursäktar inte livet jag levt, livet jag lever, livet jag kommer leva. Om det är som potatisbonde i Kallinge eller jetset nörd i Florida, SO BE IT! Mitt liv är mitt liv och jag lever det så jag njuter av det, passar inte mina val, ha då din åsikt, men döm inte mig efter min livsstil. Utan efter mina handlingar!
Nu är tiden kommen, då jag ska göra mig själv tjänsten att reda ut mitt liv. Jag har äntligen fått den rätta motivationen! Jag vet vad jag ska göra, jag vet vad jag mår bra av. Och jag tänker fortsätta detta spåret. Många vänner kommer gå tillfälligt förlorade, men detta är en sak jag måste göra.
Fokus på mig själv och ge fan i "la vida loca".
Jag går tillbaka till mina gamla rötter, spar på energin och finner lugnet och försöker finna lösningen på vad som tynger mig.....men Kallinge är minnenas plats!
Det är naturen här, minne från rundorna med morfar, kolla kort på mormor och morfar, läsa hans dagböcker, hitta alla möjliga militära saker han hade, medaljer, och annat...det känns som jag börjar känna mina rötter lite mer....-ligger faktiskt och blir tårögd nu-....Jag känner att jag kanske kan finna mer lugn i mig själv om jag bara får reda på mer om min morfar och hans liv, för ju mer jag läser. Desto mer ser jag att han och jag hade varit världens bästa vänner om han levt idag. Vi verkar tänka likt, se naturen, det runt om oss och saker som berör oss med samma synsätt.....-och där kom tårarna...-
Det är sjukt, men för första gången på så länge jag kan minnas så gråter jag, Jag, faktiskt, av saknaden av min familj! Av banden jag borde haft, jag har haft och dom få jag har kvar!! Fan vad jag älskar min familj och allt ni gjort, gör och kommer göra för mig!! Och ni vänner, som varit här sista tiden, jag tackar er verkligen!!!, som varit här sista tiden, jag tackar er verkligen!!!
En salig blandning..
Vart jag än vänder mig så finner jag nya problem i vardagen som jag ser att jag hade kunnat lösa lätt och jag bata hade pengar, och lite mer stöd från större bolag och investerare.
När jag väl fått sakwr och ting i ordning kommer detta blir ett ruktigt bra projekt!
Jag tänker såhär, även om det inte blir en vinstdrivande sysselsättning. Så hoppas jag i alla fall kunna försörja mig på det i den grad att jag lever bra. Den huvudsakliga grunden till hela projektet är att det ska gå runt i alla fall!
Men jag tror inte det är några problem rent ekonomiskt när det väl är igång! Det är uppstarten, fixa lokal/bygga lokal som kommer vara det stora problemet! Men om hela staden går ihop så tro jag det går att lösa utan problem. Med hjälp av kunniga och motiverat folk! Och många eldsjälar som kommer hjälpa till bara för dom vill ge en hjälpande hand!
Alla som kan får bidra med det lilla dom kan!
Jag har ju nu mera bytt "location", bor nu mera i kallinge och planerar att göra det året ut tills jag drar till Gbg. Kommer behöva en golvläggare med behörighet till att byta/fixa avloppsbrunn och lägga ny matta i badrummet!
Gärna snarast!
Jag har sedan jag släppte guarden och lät mig bli sårad utvecklats på ett sjukt vis. Fått mer GO...Som jag sagt tidigare, tacka eller gråta?? Man vill ju inte bli sårad, menjag gör ju 5 gånger mer nu än innan!
Zhaila och Chai rök ihop idag så Zhaila har ett sår på benet, får se imon om det behövs vetrinär annars får man väl bara tvätta det och hålla koll på det!
Måste säga att sista tiden har jag fått mycket stöd från oväntade håll när jag mått dåligt! Jag är förvånad, tacksam, förstummad, glad....och jag inser att jag har väldigt goda vänner och en grymt förstående familj!
När jag är mer stabil, stadig på fötterna, så lovar jag att allt ni gjort för mig, kommer återgälldas tio falldigt!
Jag glömmer inte vilka som hörde av sig, som frågade trots att dom vet att jag inte öppnar upp mig, dom som respekterade att jag sa att jag inte ville prata om det, dom som insett att jag tappat 8 kg pga depression men inte påpekat det, vilket har gjort det enklare att acceptera att man ser döende ut!
Jag är påväg upp igen, jag kämpar varje dag med mig själv, med sorg, med vetskapen att jag inte lever upp till standarden för vissa, vilket jag egentligen skiter i men jag förväntar mer av mig själv och därför blir er åsikt mer påtaglig! Jag
Förlusten av så många på kort tid har fått mig ur balans av episka mått... Och förrvirringen är värre än någonsin! What 2 to?!
Jag saknar att känna mig säker på mina beslut, känna mig stadig på jorden, ändå så känner jag mig så stadig att jag bryr mig inte om vad som sker, jag löser det ändå!!
Det man förlorar, det förlorar man..det kan man inte göra något åt..
Det är förlusten av det du mest av allt vill ha och vad du gör med det som avgör hur stor vinnare du är...
När jag väl fått sakwr och ting i ordning kommer detta blir ett ruktigt bra projekt!
Jag tänker såhär, även om det inte blir en vinstdrivande sysselsättning. Så hoppas jag i alla fall kunna försörja mig på det i den grad att jag lever bra. Den huvudsakliga grunden till hela projektet är att det ska gå runt i alla fall!
Men jag tror inte det är några problem rent ekonomiskt när det väl är igång! Det är uppstarten, fixa lokal/bygga lokal som kommer vara det stora problemet! Men om hela staden går ihop så tro jag det går att lösa utan problem. Med hjälp av kunniga och motiverat folk! Och många eldsjälar som kommer hjälpa till bara för dom vill ge en hjälpande hand!
Alla som kan får bidra med det lilla dom kan!
Jag har ju nu mera bytt "location", bor nu mera i kallinge och planerar att göra det året ut tills jag drar till Gbg. Kommer behöva en golvläggare med behörighet till att byta/fixa avloppsbrunn och lägga ny matta i badrummet!
Gärna snarast!
Jag har sedan jag släppte guarden och lät mig bli sårad utvecklats på ett sjukt vis. Fått mer GO...Som jag sagt tidigare, tacka eller gråta?? Man vill ju inte bli sårad, menjag gör ju 5 gånger mer nu än innan!
Zhaila och Chai rök ihop idag så Zhaila har ett sår på benet, får se imon om det behövs vetrinär annars får man väl bara tvätta det och hålla koll på det!
Måste säga att sista tiden har jag fått mycket stöd från oväntade håll när jag mått dåligt! Jag är förvånad, tacksam, förstummad, glad....och jag inser att jag har väldigt goda vänner och en grymt förstående familj!
När jag är mer stabil, stadig på fötterna, så lovar jag att allt ni gjort för mig, kommer återgälldas tio falldigt!
Jag glömmer inte vilka som hörde av sig, som frågade trots att dom vet att jag inte öppnar upp mig, dom som respekterade att jag sa att jag inte ville prata om det, dom som insett att jag tappat 8 kg pga depression men inte påpekat det, vilket har gjort det enklare att acceptera att man ser döende ut!
Jag är påväg upp igen, jag kämpar varje dag med mig själv, med sorg, med vetskapen att jag inte lever upp till standarden för vissa, vilket jag egentligen skiter i men jag förväntar mer av mig själv och därför blir er åsikt mer påtaglig! Jag
Förlusten av så många på kort tid har fått mig ur balans av episka mått... Och förrvirringen är värre än någonsin! What 2 to?!
Jag saknar att känna mig säker på mina beslut, känna mig stadig på jorden, ändå så känner jag mig så stadig att jag bryr mig inte om vad som sker, jag löser det ändå!!
Det man förlorar, det förlorar man..det kan man inte göra något åt..
Det är förlusten av det du mest av allt vill ha och vad du gör med det som avgör hur stor vinnare du är...
