jævla idioter..
satt och kollade igenom lite olika saker hær på nætet nu, så hitade jag en tjej som hade gått ner 35 kilo, vet ej på hur længe, men det ær ju skit bra! 35 kilo ær fan inget man bara hyvlar av sig i en handvændning...
MEEEN....givetvis så ska ju alla kommentera en sån sak, och så ær det någon idiot som skriver : "jaha vad ær hemligheten?!"...ja vad fan tror du ditt jævla kukhuvud....det finns ingen hemlighet till att varken gå ner i vikt eller gå upp i vikt!
Gå ner i vikt gør man genom att anstrænga sig och lægga ner tid och energi på att tænka på vad man æter, møjligen tillægg som olika sorters kosttillskott med. Finns inga jævla "super dieter" som gør att man tappar vikt!! Det kostar tid och vilja att tappa så mycke i vikt, och før dom som inte orkar lægga ner tid....ja acceptera att ni ær lata och kommer dær med att behålla eran vikt. Ingenting kommer gratis hær i livet!
Samma sak med att gå upp i vikt, alla som ær smala vet vad jag pratar om..dom goa kommentarerna "va fan kæka lite då, du ær ju pinn smal", "stæller du dej bakom en stolpe så ser man inte dej" och så vidare....
Ja din efterbliva mænniska, det ær ju inte lika illa att påpeka att någon ær skit smal! JO det ær det! Man lider lika mycke som någon som væger før mycket men det ær mer accepterat att anmærka om någon ær før smal!
Jag kan ju bara relatera till mej sjælv och jag har ju inte precis varit værldens grovaste pojk under min uppvæxt, och det har ju inte varit en dans på rosor precis...varken før alla kommentarer eller hur man sjælv har mått før man ær så smal!
Jag har under hela min uppvæxt kunnat æta hur mycke som helst av vad som helst utan att gå upp i vikt! Vissa tycker det ær en gåva andra ser det som ett handikapp...jag ser det som det sista! Jag vill gå upp i vikt, jag tycker æn idag jag ær før tunn trots att jag væger runt 90 kg och har lagt på mej några kilo muskler under mina år på gymmet!
Och dær ær en sak till, alla som trænar och har lagt på sig muskler...BOLA!..alltid bola, det ær lixom inte ens något annat snack om saken! Och det ær fan i mej sjukt!
Jag kommer ihåg alla vi som børjade træna tillsammans i 9an av samma anledning, vi var klenisar och tunnisar!
Och om man då tænker på det såhær...vi børjade i 9 klass, det vill sæga 1999...och nu ær det 2009...
Ær det konstigt att man lagt på sig lite køtt nær man slitit på gymmet i ca 10 år, dock med vissa avbrott!??!!
Jag har ju som dom flesta redan vet haft mina små avbrott før jag ansåg det va bættre att trycka i mej det ena eller det andra i drog væg och det har ju sabbat många månader på gymmet så man tappat massa kilon och sen gått upp massa kilon genom åren. Och då ær man en bola jojjo enligt dom som endast ser en lite då och då...
Retar mej så jævulst på folk som snackar så jævla mycke skit! Dom ser en nær man ær i topp form och væger typ 95 kg, sen ser dom en 3 månader senare nær man hade røkt sønder sig, och pundat loss fullstændigt. "ja se jocke...nu kurar han inte vettu...då tappar han allt"....?!?!......
vet ej vad jag ska sæga....men det ær underbart att mænniskor har så mycke at sæga om andra istællet før att ta hand om sina egna liv.....
men å andra sidan alla kan ju inte va så jævla bra som jag ær, så jag førstår ju att folk ær avundsjuka!! ;P
*førra meningen va ironi før er som inte fattade det!*
hajje
MEEEN....givetvis så ska ju alla kommentera en sån sak, och så ær det någon idiot som skriver : "jaha vad ær hemligheten?!"...ja vad fan tror du ditt jævla kukhuvud....det finns ingen hemlighet till att varken gå ner i vikt eller gå upp i vikt!
Gå ner i vikt gør man genom att anstrænga sig och lægga ner tid och energi på att tænka på vad man æter, møjligen tillægg som olika sorters kosttillskott med. Finns inga jævla "super dieter" som gør att man tappar vikt!! Det kostar tid och vilja att tappa så mycke i vikt, och før dom som inte orkar lægga ner tid....ja acceptera att ni ær lata och kommer dær med att behålla eran vikt. Ingenting kommer gratis hær i livet!
Samma sak med att gå upp i vikt, alla som ær smala vet vad jag pratar om..dom goa kommentarerna "va fan kæka lite då, du ær ju pinn smal", "stæller du dej bakom en stolpe så ser man inte dej" och så vidare....
Ja din efterbliva mænniska, det ær ju inte lika illa att påpeka att någon ær skit smal! JO det ær det! Man lider lika mycke som någon som væger før mycket men det ær mer accepterat att anmærka om någon ær før smal!
Jag kan ju bara relatera till mej sjælv och jag har ju inte precis varit værldens grovaste pojk under min uppvæxt, och det har ju inte varit en dans på rosor precis...varken før alla kommentarer eller hur man sjælv har mått før man ær så smal!
Jag har under hela min uppvæxt kunnat æta hur mycke som helst av vad som helst utan att gå upp i vikt! Vissa tycker det ær en gåva andra ser det som ett handikapp...jag ser det som det sista! Jag vill gå upp i vikt, jag tycker æn idag jag ær før tunn trots att jag væger runt 90 kg och har lagt på mej några kilo muskler under mina år på gymmet!
Och dær ær en sak till, alla som trænar och har lagt på sig muskler...BOLA!..alltid bola, det ær lixom inte ens något annat snack om saken! Och det ær fan i mej sjukt!
Jag kommer ihåg alla vi som børjade træna tillsammans i 9an av samma anledning, vi var klenisar och tunnisar!
Och om man då tænker på det såhær...vi børjade i 9 klass, det vill sæga 1999...och nu ær det 2009...
Ær det konstigt att man lagt på sig lite køtt nær man slitit på gymmet i ca 10 år, dock med vissa avbrott!??!!
Jag har ju som dom flesta redan vet haft mina små avbrott før jag ansåg det va bættre att trycka i mej det ena eller det andra i drog væg och det har ju sabbat många månader på gymmet så man tappat massa kilon och sen gått upp massa kilon genom åren. Och då ær man en bola jojjo enligt dom som endast ser en lite då och då...
Retar mej så jævulst på folk som snackar så jævla mycke skit! Dom ser en nær man ær i topp form och væger typ 95 kg, sen ser dom en 3 månader senare nær man hade røkt sønder sig, och pundat loss fullstændigt. "ja se jocke...nu kurar han inte vettu...då tappar han allt"....?!?!......
vet ej vad jag ska sæga....men det ær underbart att mænniskor har så mycke at sæga om andra istællet før att ta hand om sina egna liv.....
men å andra sidan alla kan ju inte va så jævla bra som jag ær, så jag førstår ju att folk ær avundsjuka!! ;P
*førra meningen va ironi før er som inte fattade det!*
hajje
tisdag och 3 dagar kvar..
Jaha idag ær det tisdag och det ær denna och 2 dagar kvar tills man ær ledig, man skulel ju kunna tro att det ær skønt med 4 dagars arbetsvecka denna veckan..men ikke! Jag ær sjukt osugen på att jobba alls just nu!
Solen strålar, tankarna ær på annat håll..livet ær inte dær jag skulle vilja just nu.
Sitter och blir irriterad på små saker och folket runt mej på jobbet før det ær så jævla mycke samma saker hela tiden, samma historier och snack som det va veckan innan, ingen utveckling alls. Det ær som om folk glømmer att dom redan har berættat en viss sak 3 gånger innan. Och dom som lyssnar verkar ha glømt att dom hørde det før 3 dagar sen. GODE TID!
Ær folk generellt lite sega och motvilliga att utveckla sig eller? Alla vill så jævla mycke hela tiden men gør fan inget åt saken. Jag vet vad jag vill just nu men kan fan inte hur mycke jag æn vill. Många faktorer som spelar in, det finns många plus på båda sidorna!
Åker jag dit jag vill får jag tillbaka mina vænner som jag saknar så sjukt mycket, jag får tillbaka samma sjuka humor och beteende som jag bara har med mina riktiga vænner dær hemma, jag får træffa min bejbi nær jag vill och kan istællet før att ha bestæmda veckor!!! Har bættre kontakt med familjen, som jag också saknar som fan.
Stannar jag hær, har jag fast jobb, trygheten med allt det innebær, jag håller mej i skinnet och ær lugn, jag har mina norska vænner....
Åker jag hem så blir jag sækert utan jobb i fleeera månader, ingenstans att bo, inte en enda plan med vad jag ska ta mej till på jobb fronten heller..vet ju ej vad jag vill jobba med egentligen, visst skulle væl kanske kunna jobba me vad som helst men det har jag ju gjort heøa livet, vill ju hitta DET jag vill gøra...och vad ær det lixom??
Så jævla mycke att tænka på nu igen! Aldrig fick man lugn och ro i huvet!! Tur man har nån som hør av sig varje dag så man får lite glædje i alla fall!!=D
hajje
Solen strålar, tankarna ær på annat håll..livet ær inte dær jag skulle vilja just nu.
Sitter och blir irriterad på små saker och folket runt mej på jobbet før det ær så jævla mycke samma saker hela tiden, samma historier och snack som det va veckan innan, ingen utveckling alls. Det ær som om folk glømmer att dom redan har berættat en viss sak 3 gånger innan. Och dom som lyssnar verkar ha glømt att dom hørde det før 3 dagar sen. GODE TID!
Ær folk generellt lite sega och motvilliga att utveckla sig eller? Alla vill så jævla mycke hela tiden men gør fan inget åt saken. Jag vet vad jag vill just nu men kan fan inte hur mycke jag æn vill. Många faktorer som spelar in, det finns många plus på båda sidorna!
Åker jag dit jag vill får jag tillbaka mina vænner som jag saknar så sjukt mycket, jag får tillbaka samma sjuka humor och beteende som jag bara har med mina riktiga vænner dær hemma, jag får træffa min bejbi nær jag vill och kan istællet før att ha bestæmda veckor!!! Har bættre kontakt med familjen, som jag också saknar som fan.
Stannar jag hær, har jag fast jobb, trygheten med allt det innebær, jag håller mej i skinnet och ær lugn, jag har mina norska vænner....
Åker jag hem så blir jag sækert utan jobb i fleeera månader, ingenstans att bo, inte en enda plan med vad jag ska ta mej till på jobb fronten heller..vet ju ej vad jag vill jobba med egentligen, visst skulle væl kanske kunna jobba me vad som helst men det har jag ju gjort heøa livet, vill ju hitta DET jag vill gøra...och vad ær det lixom??
Så jævla mycke att tænka på nu igen! Aldrig fick man lugn och ro i huvet!! Tur man har nån som hør av sig varje dag så man får lite glædje i alla fall!!=D
hajje
omotiverad som fan!
Har tappat arbetslusten fullstændingt nu igen!
Jag går verkligen i vågor angående att jobba, ena veckan ær jobbet det bæsta på hela veckan. En annan vecka ska jag aldrig mer gå hit, en annan vill jag aldrig mer jobba i hela mitt liv sen går det tillbaka till att vara ok igen!
Som tur ær har man væl bara 40 år kvar i arbetslivet!! =O
Inte en chans sæger jag bara!! Jag tænker inte jobba så længe! jag jobbar tills jag e ca 35 sen skiter jag i det, ær jag inte så pass ekonomiskt stadig då så det ræcker med att jobba 50% så slænger jag in handduken!! Laddar bøssan och gør slut på lidandet!
Hur fan ær det møjligt att hela ens liv ska gå ut på att hjælpa ett eller annat føretag att tjæna miljoner medans man sjælv lever på existens minimum mer eller mindre! Bara før att få en pension på 6000 i månaden eller en asful guldklocka eller liknande efter 25-30 år i føretaget! ALDRIG I LIVET! Jag blir fan hellre 26¨år gammal å dør då æn å behøva veta att jag ska slava før någon annan i 55 år av mitt vuxna liv!
Hela upplægget før mænskligheten ær ju helt fucked up i dessa tider! Alla bara jobbar, jobbar, jobbar.....før vad? Ja visst løningen i slutet på månaden...men varfør jobbar vi så pass mycke? Lever vi bara før att produsera massa skit hela tiden?
Lever vi bara før att tillhanda hålla ANDRA mænniskor en form av lugn och trygghet genom att fixa nya bilar, nya matrætter, nya trender, nya kændisar, mer problem genom allt som avundsjuka ær...
Mænniskor ær fan før upptagna med allt som alal andra gør! Dærfør ær så många olycklig och nere hela tiden...."men se så bra dom har det, se vad dom kan køpa, se diss se datt!!!
Min åsikt ær, SKIT i vad alla andra har eller kan køpa, skit i vad alla andra gør och håller på med! Man blir aldrig lycklig sjælv genom att vilja ha allt alla andra har! Livet gå rinte ut på att ha størsta tvn, fetaste bilen, mest klæder från dior, mest smink, mest pengar på banken....
Allt du behøver før att vara lycklig ær tillræckligt med pengar før att inte behøva oroa sig, tillræckligt med sjælv insikt och sjælv respekt før att våga se hur andra lever sina liv utan att bli avis eller dømma dom. Bara låta dom va, låta dom køra sitt race.
Avundsjuka och dømmande tænkande leder oftast bara till ett eget destruktivt levene på ett eller annat vis! Du dricker mer, d shoppar mer, du køper onædiga saker du aldrig anvænder før å impa på nån så står dom bara dær å samlar damm till vardags....
Dom flesta kan nog kænna igen sig nær man talar om avundsjuka, før dom flesta har det, kænner det mot någon eller något! Men det enda det driver dej till ær ju egentligen att sukta efter bættre å bættre saker hela tiden, och det ær inte alltid bra før en...
Livet ær fan jævligt sjukt egentligen.....så mycke problem och tankar och bekymmer før något som ær førhållandesvis kort!!
Live life like you meen it!!
hajje
Jag går verkligen i vågor angående att jobba, ena veckan ær jobbet det bæsta på hela veckan. En annan vecka ska jag aldrig mer gå hit, en annan vill jag aldrig mer jobba i hela mitt liv sen går det tillbaka till att vara ok igen!
Som tur ær har man væl bara 40 år kvar i arbetslivet!! =O
Inte en chans sæger jag bara!! Jag tænker inte jobba så længe! jag jobbar tills jag e ca 35 sen skiter jag i det, ær jag inte så pass ekonomiskt stadig då så det ræcker med att jobba 50% så slænger jag in handduken!! Laddar bøssan och gør slut på lidandet!
Hur fan ær det møjligt att hela ens liv ska gå ut på att hjælpa ett eller annat føretag att tjæna miljoner medans man sjælv lever på existens minimum mer eller mindre! Bara før att få en pension på 6000 i månaden eller en asful guldklocka eller liknande efter 25-30 år i føretaget! ALDRIG I LIVET! Jag blir fan hellre 26¨år gammal å dør då æn å behøva veta att jag ska slava før någon annan i 55 år av mitt vuxna liv!
Hela upplægget før mænskligheten ær ju helt fucked up i dessa tider! Alla bara jobbar, jobbar, jobbar.....før vad? Ja visst løningen i slutet på månaden...men varfør jobbar vi så pass mycke? Lever vi bara før att produsera massa skit hela tiden?
Lever vi bara før att tillhanda hålla ANDRA mænniskor en form av lugn och trygghet genom att fixa nya bilar, nya matrætter, nya trender, nya kændisar, mer problem genom allt som avundsjuka ær...
Mænniskor ær fan før upptagna med allt som alal andra gør! Dærfør ær så många olycklig och nere hela tiden...."men se så bra dom har det, se vad dom kan køpa, se diss se datt!!!
Min åsikt ær, SKIT i vad alla andra har eller kan køpa, skit i vad alla andra gør och håller på med! Man blir aldrig lycklig sjælv genom att vilja ha allt alla andra har! Livet gå rinte ut på att ha størsta tvn, fetaste bilen, mest klæder från dior, mest smink, mest pengar på banken....
Allt du behøver før att vara lycklig ær tillræckligt med pengar før att inte behøva oroa sig, tillræckligt med sjælv insikt och sjælv respekt før att våga se hur andra lever sina liv utan att bli avis eller dømma dom. Bara låta dom va, låta dom køra sitt race.
Avundsjuka och dømmande tænkande leder oftast bara till ett eget destruktivt levene på ett eller annat vis! Du dricker mer, d shoppar mer, du køper onædiga saker du aldrig anvænder før å impa på nån så står dom bara dær å samlar damm till vardags....
Dom flesta kan nog kænna igen sig nær man talar om avundsjuka, før dom flesta har det, kænner det mot någon eller något! Men det enda det driver dej till ær ju egentligen att sukta efter bættre å bættre saker hela tiden, och det ær inte alltid bra før en...
Livet ær fan jævligt sjukt egentligen.....så mycke problem och tankar och bekymmer før något som ær førhållandesvis kort!!
Live life like you meen it!!
hajje
helgen som var...
Jaha då hade man den førsta nyktra fredagen på ett tag, minns ej nær det va så sist! Det va garanterat inte allt før længe sen tror jag inte men jag minns det ej bara!! =D
Satt hemma och slappade bara, det va sjukt skønt att vakna på lørdagen kl 10 och va pigg som en lærka!
Lørdagen spenderades i soffan framfør laptopen fram till match dags, duschadem kækade sen var det dags att sticka på fødelsedags fest før Øyvind på jobbet. Det var ett jævla gæng som satt dær!! Galna fulla normæn med en sak som mål..att føra så mycke liv som møjligt och bli hyffsat fulla! Det ær inte många hær som dricker som man ska, rookies! haha
Alla reagerar så lustigt nær jag varje gång kommer med en 70is och sætter mej och groggar upp den. "Ska du ha den sjælv?" "det ær omøjligt att du klarar det"...inte før jag ær stolt eller tror jag ær cool før jag dricker en 70is....men jag ær helt enkelt dyr i drift!! =P...oturligt nog!
Men kan ju med handen på hjærtat sæga att från gång till gång nær jag kækat dåligt eller sovot dåligt å ær den dær 70isen inte min bæsta kompis! Hænder att jag slirar till det ibland som dom flesta vet...men det ær ju en del av mej...att bli sådær tokigt full och få kvællen berættad i efterhand! En del av min charm...eller vad man nu ska kalla det! haha
Mærker att jag har alltid lika dan tur nær det ær något jag vill, antingen ær det omøjligt och går ej att fixa hur man æn vrider och vænder på det! Eller så ær det møjligt men det kostar før mycket, går ej att løsa nu eller inom snar framtid, ligger 100 mil bort, man får offra så mycke før att få det eller liknande....
Men det ær væl min førbanelse antar jag, att allt jag verkligen vill ska kosta mej vældigt mycke att få!
Mina tankar gå till 1, eller ja...2, mørkhåriga honor ute i bushen jag vill va hos just nu!
hajje
Satt hemma och slappade bara, det va sjukt skønt att vakna på lørdagen kl 10 och va pigg som en lærka!
Lørdagen spenderades i soffan framfør laptopen fram till match dags, duschadem kækade sen var det dags att sticka på fødelsedags fest før Øyvind på jobbet. Det var ett jævla gæng som satt dær!! Galna fulla normæn med en sak som mål..att føra så mycke liv som møjligt och bli hyffsat fulla! Det ær inte många hær som dricker som man ska, rookies! haha
Alla reagerar så lustigt nær jag varje gång kommer med en 70is och sætter mej och groggar upp den. "Ska du ha den sjælv?" "det ær omøjligt att du klarar det"...inte før jag ær stolt eller tror jag ær cool før jag dricker en 70is....men jag ær helt enkelt dyr i drift!! =P...oturligt nog!
Men kan ju med handen på hjærtat sæga att från gång till gång nær jag kækat dåligt eller sovot dåligt å ær den dær 70isen inte min bæsta kompis! Hænder att jag slirar till det ibland som dom flesta vet...men det ær ju en del av mej...att bli sådær tokigt full och få kvællen berættad i efterhand! En del av min charm...eller vad man nu ska kalla det! haha
Mærker att jag har alltid lika dan tur nær det ær något jag vill, antingen ær det omøjligt och går ej att fixa hur man æn vrider och vænder på det! Eller så ær det møjligt men det kostar før mycket, går ej att løsa nu eller inom snar framtid, ligger 100 mil bort, man får offra så mycke før att få det eller liknande....
Men det ær væl min førbanelse antar jag, att allt jag verkligen vill ska kosta mej vældigt mycke att få!
Mina tankar gå till 1, eller ja...2, mørkhåriga honor ute i bushen jag vill va hos just nu!
hajje
1 steg bakåt visade sig vara 3 steg framåt
Har nu sista dagarna haft på mej tänkar mössan lite mer än vanligt, dels för att solen har börjat titta fram nu om dagarna och värmt upp ansiktet. Dels för det är löning och massa ska betalas. Men mesta dels för besöket nere i Karlskrona.
Fan vilken helg jag hade nere i Karlskrona, Min kapten för skutan denna hel blev Tim Söderstam. Vilken kille, legend och följeslagare...DOCK lite rädd för koskenkorvan! Men han skötte sig bra, jag är stolt! =)
Träffa inte så många som jag trodde men några kända ansikten fick man med sig i minnet, saknar så många där nere!
Saknar mina "borta bra men helt väck bäst Boys", alla dårar i Kna, Ronneby, Karlshamn..Och lilla fylle kompaniet Philip å Stina i Oskarshamn! ;)
Törna, Nybbe och Jon bjöd även på en bra insats, fast klenast va Jon som va Lame-O hemma!
Jenny hade 2 till synes lugna fester till en start som på ett eller annat vis övergick i fylle utan dess like med folk som spydde i liter vis på toan. Tjabb, djupt snack, sjukt snack och ett jävla ös med ett kul gäng!
Efterfester med fullt ös, eller nej just det ja..man kom hem till Jane drack en klunk sen fick det va nog!
Då var det dags för ö-råd! Alla vann! =D
Timpa och jag lyckades spela gitarr och sjunga nån av dagarna, det filmades! Dock jävligt mörk film men man hör ju Tims Idol Ola liknande röst och min ljuva Carola i fångad av en stormvind klang i stämmbanden. Låt valet denna kväll va Knocking on heavens door! Grymt bra låt efter som jag endast kan typ 5 meningar i den! Tack Tim!
Favoriten! AAAH...Favoriten! Så mjuk trots allt skin på näsan, så snäll trots sin "evil stare down" blick...och oh så go!
Go på många olika vis, trots att hennes hund luktar fis. *lätt bästa rimmet sen julen 41 i warzawa* Den som vill får ju ge mej en lavett för det när som helst! haha
Ser fram emot påsk så man får käka lite riktig "familje middag"..hahaha...=)
Har svårt att inte le nu om dagarna...måste va att solen lyser, lite starkare än vanligt. =P
hajje
Fan vilken helg jag hade nere i Karlskrona, Min kapten för skutan denna hel blev Tim Söderstam. Vilken kille, legend och följeslagare...DOCK lite rädd för koskenkorvan! Men han skötte sig bra, jag är stolt! =)
Träffa inte så många som jag trodde men några kända ansikten fick man med sig i minnet, saknar så många där nere!
Saknar mina "borta bra men helt väck bäst Boys", alla dårar i Kna, Ronneby, Karlshamn..Och lilla fylle kompaniet Philip å Stina i Oskarshamn! ;)
Törna, Nybbe och Jon bjöd även på en bra insats, fast klenast va Jon som va Lame-O hemma!
Jenny hade 2 till synes lugna fester till en start som på ett eller annat vis övergick i fylle utan dess like med folk som spydde i liter vis på toan. Tjabb, djupt snack, sjukt snack och ett jävla ös med ett kul gäng!
Efterfester med fullt ös, eller nej just det ja..man kom hem till Jane drack en klunk sen fick det va nog!
Då var det dags för ö-råd! Alla vann! =D
Timpa och jag lyckades spela gitarr och sjunga nån av dagarna, det filmades! Dock jävligt mörk film men man hör ju Tims Idol Ola liknande röst och min ljuva Carola i fångad av en stormvind klang i stämmbanden. Låt valet denna kväll va Knocking on heavens door! Grymt bra låt efter som jag endast kan typ 5 meningar i den! Tack Tim!
Favoriten! AAAH...Favoriten! Så mjuk trots allt skin på näsan, så snäll trots sin "evil stare down" blick...och oh så go!
Go på många olika vis, trots att hennes hund luktar fis. *lätt bästa rimmet sen julen 41 i warzawa* Den som vill får ju ge mej en lavett för det när som helst! haha
Ser fram emot påsk så man får käka lite riktig "familje middag"..hahaha...=)
Har svårt att inte le nu om dagarna...måste va att solen lyser, lite starkare än vanligt. =P
hajje
sinners and saints
Sitter och funderar på allt möjligt smått å gott här i min ensamhet.
Funderar på om det är så att alla människor har en viss grej inom sig som gör att man är det ena eller det andra. Att man antingen är en sinner eller ett saint.
Har på sista tiden börjat fundera på allt hemma, allt skit och alla problem.
Alla år med allt, alla år utan allt! Fullt med det ena, tomt på det andra. Ensamheten. Tom rummen. Förvirringen.
Har alltid försökt göra det jag trodde gjorde mej glad, fick mej att leva. Men när man tänker på det så levde jag ju inte, som et tomt skal har jag varit under dom senare åren i mina tonår och lite efter 20 års åldern. Eller i alla fall ett skal fyllt med kalabalik. Oro. Osäkerhet och hat. Jag har alltid tänkt mycket, tänk på förmodligen mer eller mindre allt, om alla tänkbara senarion och situationer i mitt liv. Så långt innan saker händer har jag ändå alltid på något vis redan varit där.
Haft för många sjuka tankar för många gånger. För mycket att hantera. För mycke att behandla. För mycke av för mycke.
Jag vet ju att jag mer eller mindre är en snäll människa rakt igenom. Men varför är jag då ändå på samma gång så kall och bekymmerslös angående vad andra har för problem. Jag lyssnar gärna, ger gärna stöd för å hjälpa. Men jag tar inte känslorna till mej, jag känner sällan mycket medlidande. Fast på samma gång vill jag alltid att dom jag bryr mej om ska vara glada å lyckliga. Och gör så mycke jag förmår att det ska vara så. Men jag kan inte känna nån empati i många lägen, kan inte riktigt förklara känslan men det är med omtanke för mej själv jag låter det folk säger glida av mej, eller nått sånt.
Men hur kan någon som vill dom flesta väl ändå ibland känna att jag skiter fullständigt i hur illa jag skulle kunna skada någon både psykiskt och fysiskt bara för att testa en gräns hos mej själv eller en annan person. Med mer eller mindre medveten psykisk avskärming för hur resultatet blir.
Vet vissa jag givit lidande med bara toma ord jag inte ens menar men ändå måste få ur mej.
Vet vissa man knäckt med fysiskt våld. Till onödiga gränser ibland.
Och med motivationen som jag alltid står för oavsett vad jag gjort, "Dom skulle lyssnat på mej och vad jag sa".
För på något sätt så ser jag mej själv som en man med lång stubin, och mycke tålmodighet till vad folk gör. Och så länge jag får vara ifred och folk respekterar mitt "område" så är jag med på allt vad världen har att erbjuda. Men så fort jag blir illa till mods av något, eller arg så bryr jag mej rätt och slätt inte hur illa det går. Om någon blir så sårad att man aldrig snackar igen. Eller om personen ligger medvetslös.
Och jag vet ju med mej själv, det där är fel! Det där är långt i från rätt! Inget sunt tänkande i nån aspekt!
Men om man som jag låter folk trampa en på fötterna tillräckligt länge så får man väl ändå skylla sig själv? Och jag får väl skylla mej själv om jag låter dom?
Jag, som dom flesta vet säger vad jag tycker då jag tycker det. Väntar sällan med att yttra mej, på både gott och ont.
Men vad ska jag göra för jag har ju bara två lägen i mitt tänkande på den fronten. Antingen är det inget att bry sig om, det är bara en oviktig sak som inte betyder något i det stora hela. Eller så stänger jag ute allt förnuft och sätter på mej skygglapparna och låser in mej på det som hänt och löser det på ett eller annat vis.
Men sjukast i hela sammanhanget är ju att jag är verkligen en helt annan människa här i Norge, jag märker på mej själv bara jag är i Kna över en helg. Jag är irriterad, laddad för krig mer eller mindre, vill bara gå lös. Vill ha allt det gamla, saknar alla problem, eller rättare sagt saknar alla man hade problem ihop med plus dom man hade problem med!
Samtalen med alla, lösningar på problem, allt vi haft för oss, alla goda minnen, alla sjuka minnen, alla sjuka saker vi gjort, allt som förstörts inom oss, runt om oss. Allt det kommer till men när jag e i Kna.
Saknar det, men vill inte ha det.
Det är det som är skillnaden med mej i norge, inte ett slagsmål på 1 år nu, inga större skandaler, inga problem förutom dom vardagliga demonerna som man hanskas med. Livet går framåt istället för att ånga på samma ställe.
Känslan i mej just denna minut är ett sjukt lugn, men på exakt samma gång vill jag bara förstöra något och "go fucking nuts" och bara "GAAAAAAAAAAAAAH".....bli fullkommligt vansinnig och bara slå sönder något eller någon. Men samtidigt har jag inte ens lust att prata. Har ingen vidare lust att ens resa mej upp. Men ändå något som vill explodera ur mej.
Så, hur är jag? Är jag en sinner eller är jag ett saint. Det får alla ni som känner mej avgöra. Jag verkar ju ändå vara någon man lätt tar till sig, någon man kan lita på. Det är ju jag medveten om och gillar det väldigt mycke! Det visar ju att man har en bra karaktär och personlighet.
Men i dom lugnaste vatten...eller vad säger man?
hajje
Funderar på om det är så att alla människor har en viss grej inom sig som gör att man är det ena eller det andra. Att man antingen är en sinner eller ett saint.
Har på sista tiden börjat fundera på allt hemma, allt skit och alla problem.
Alla år med allt, alla år utan allt! Fullt med det ena, tomt på det andra. Ensamheten. Tom rummen. Förvirringen.
Har alltid försökt göra det jag trodde gjorde mej glad, fick mej att leva. Men när man tänker på det så levde jag ju inte, som et tomt skal har jag varit under dom senare åren i mina tonår och lite efter 20 års åldern. Eller i alla fall ett skal fyllt med kalabalik. Oro. Osäkerhet och hat. Jag har alltid tänkt mycket, tänk på förmodligen mer eller mindre allt, om alla tänkbara senarion och situationer i mitt liv. Så långt innan saker händer har jag ändå alltid på något vis redan varit där.
Haft för många sjuka tankar för många gånger. För mycket att hantera. För mycke att behandla. För mycke av för mycke.
Jag vet ju att jag mer eller mindre är en snäll människa rakt igenom. Men varför är jag då ändå på samma gång så kall och bekymmerslös angående vad andra har för problem. Jag lyssnar gärna, ger gärna stöd för å hjälpa. Men jag tar inte känslorna till mej, jag känner sällan mycket medlidande. Fast på samma gång vill jag alltid att dom jag bryr mej om ska vara glada å lyckliga. Och gör så mycke jag förmår att det ska vara så. Men jag kan inte känna nån empati i många lägen, kan inte riktigt förklara känslan men det är med omtanke för mej själv jag låter det folk säger glida av mej, eller nått sånt.
Men hur kan någon som vill dom flesta väl ändå ibland känna att jag skiter fullständigt i hur illa jag skulle kunna skada någon både psykiskt och fysiskt bara för att testa en gräns hos mej själv eller en annan person. Med mer eller mindre medveten psykisk avskärming för hur resultatet blir.
Vet vissa jag givit lidande med bara toma ord jag inte ens menar men ändå måste få ur mej.
Vet vissa man knäckt med fysiskt våld. Till onödiga gränser ibland.
Och med motivationen som jag alltid står för oavsett vad jag gjort, "Dom skulle lyssnat på mej och vad jag sa".
För på något sätt så ser jag mej själv som en man med lång stubin, och mycke tålmodighet till vad folk gör. Och så länge jag får vara ifred och folk respekterar mitt "område" så är jag med på allt vad världen har att erbjuda. Men så fort jag blir illa till mods av något, eller arg så bryr jag mej rätt och slätt inte hur illa det går. Om någon blir så sårad att man aldrig snackar igen. Eller om personen ligger medvetslös.
Och jag vet ju med mej själv, det där är fel! Det där är långt i från rätt! Inget sunt tänkande i nån aspekt!
Men om man som jag låter folk trampa en på fötterna tillräckligt länge så får man väl ändå skylla sig själv? Och jag får väl skylla mej själv om jag låter dom?
Jag, som dom flesta vet säger vad jag tycker då jag tycker det. Väntar sällan med att yttra mej, på både gott och ont.
Men vad ska jag göra för jag har ju bara två lägen i mitt tänkande på den fronten. Antingen är det inget att bry sig om, det är bara en oviktig sak som inte betyder något i det stora hela. Eller så stänger jag ute allt förnuft och sätter på mej skygglapparna och låser in mej på det som hänt och löser det på ett eller annat vis.
Men sjukast i hela sammanhanget är ju att jag är verkligen en helt annan människa här i Norge, jag märker på mej själv bara jag är i Kna över en helg. Jag är irriterad, laddad för krig mer eller mindre, vill bara gå lös. Vill ha allt det gamla, saknar alla problem, eller rättare sagt saknar alla man hade problem ihop med plus dom man hade problem med!
Samtalen med alla, lösningar på problem, allt vi haft för oss, alla goda minnen, alla sjuka minnen, alla sjuka saker vi gjort, allt som förstörts inom oss, runt om oss. Allt det kommer till men när jag e i Kna.
Saknar det, men vill inte ha det.
Det är det som är skillnaden med mej i norge, inte ett slagsmål på 1 år nu, inga större skandaler, inga problem förutom dom vardagliga demonerna som man hanskas med. Livet går framåt istället för att ånga på samma ställe.
Känslan i mej just denna minut är ett sjukt lugn, men på exakt samma gång vill jag bara förstöra något och "go fucking nuts" och bara "GAAAAAAAAAAAAAH".....bli fullkommligt vansinnig och bara slå sönder något eller någon. Men samtidigt har jag inte ens lust att prata. Har ingen vidare lust att ens resa mej upp. Men ändå något som vill explodera ur mej.
Så, hur är jag? Är jag en sinner eller är jag ett saint. Det får alla ni som känner mej avgöra. Jag verkar ju ändå vara någon man lätt tar till sig, någon man kan lita på. Det är ju jag medveten om och gillar det väldigt mycke! Det visar ju att man har en bra karaktär och personlighet.
Men i dom lugnaste vatten...eller vad säger man?
hajje
Oslo weekend och psyk
Spenderade denna helgen i Oslo, skönt med lite miljö ombyte! Fredagen va väl sådär lyckad, ganska seg kväll egentligen! Sista 2 timmarna va väl ok sen va det hem å decka!
Lördagen däremot va sjukt najs!
Satt hos Herr John Herrlin hela kvällen och natten, länge sen man träffade honom nu! Mysig lägenhet hade han fixat me. Massa nytt folk och det är ju alltid trevligt, dock inga man kanske ser igen inom kort! =P
Håller på att få ett psykbryt på denna jävla snön nu! Har ju för fan snöat i 4 veckor från å till för fan! I tidningarna står det att det har varit si å så mycke snö i oslo nu och det har inte varit så mycke snö där på typ hur många år som helst. Mitt tips, ta en runda ska ni få se på snö era torskar! =)
Oslo såg ut som Karlskrona gör, lite slask längs vägkanterna och lite vitt i parkerna, Sandefjord är för fan som antarktis! Igår fick jag jaga bort en flock med pingviner från taket, fick springa ifrån 2 isbjörnar påväg till gymmet förra veckan! Its a hard life in deep dark cold sandefjord nu för tiden!
Ge mej sommar och sol för tusan! Kyla är som kryptonit för mej, jag blir svagare, hostar blod och dör i själen! Behöver sol och det är nu!
Haha en sak som jag tyckte va sjuk nu i oslo, det var att alla dom osympatiska och påträngande knark langarna verkade ha tagit semester nu under vintern! Det va inga längs bron vid grönnelykke, inga på platan vid stationen! Knappt några på karl johans gate, nästan så man saknade alla severdigheterna juh..haha! Det är sjukt underhållande att se folk gå rakt fram till nån dude som står där och säljer, köper d han ska ha, sätter sig 50 meter bort och somnar in efter en dos. Och allt detta medans en pike buss full med poliser bara kör förbi och ser allt. Oslo i ett nötskal!
Underhållande i den bemärkelsen att det är så fruktansvärt sjukt att det går till så på öppna gator i en huvudstad som är så pass liten som oslo ändå är tycker jag! Oslo känns så småstads aktig trots att d ändå är norges huvudstad!
Göteborg känns fan större!=)
Nehe nu ska jag fortsätta va sjuk och äckla mej lite! Käka en bit och kolla film!
hajje
Lördagen däremot va sjukt najs!
Satt hos Herr John Herrlin hela kvällen och natten, länge sen man träffade honom nu! Mysig lägenhet hade han fixat me. Massa nytt folk och det är ju alltid trevligt, dock inga man kanske ser igen inom kort! =P
Håller på att få ett psykbryt på denna jävla snön nu! Har ju för fan snöat i 4 veckor från å till för fan! I tidningarna står det att det har varit si å så mycke snö i oslo nu och det har inte varit så mycke snö där på typ hur många år som helst. Mitt tips, ta en runda ska ni få se på snö era torskar! =)
Oslo såg ut som Karlskrona gör, lite slask längs vägkanterna och lite vitt i parkerna, Sandefjord är för fan som antarktis! Igår fick jag jaga bort en flock med pingviner från taket, fick springa ifrån 2 isbjörnar påväg till gymmet förra veckan! Its a hard life in deep dark cold sandefjord nu för tiden!
Ge mej sommar och sol för tusan! Kyla är som kryptonit för mej, jag blir svagare, hostar blod och dör i själen! Behöver sol och det är nu!
Haha en sak som jag tyckte va sjuk nu i oslo, det var att alla dom osympatiska och påträngande knark langarna verkade ha tagit semester nu under vintern! Det va inga längs bron vid grönnelykke, inga på platan vid stationen! Knappt några på karl johans gate, nästan så man saknade alla severdigheterna juh..haha! Det är sjukt underhållande att se folk gå rakt fram till nån dude som står där och säljer, köper d han ska ha, sätter sig 50 meter bort och somnar in efter en dos. Och allt detta medans en pike buss full med poliser bara kör förbi och ser allt. Oslo i ett nötskal!
Underhållande i den bemärkelsen att det är så fruktansvärt sjukt att det går till så på öppna gator i en huvudstad som är så pass liten som oslo ändå är tycker jag! Oslo känns så småstads aktig trots att d ändå är norges huvudstad!
Göteborg känns fan större!=)
Nehe nu ska jag fortsätta va sjuk och äckla mej lite! Käka en bit och kolla film!
hajje
