DagensKroon

Tänkte att jag skulle göra en lite mer seriös uppdatering denna gången! Har ändå fått en del påtryck från oväntat håll...kul att folk har ett intresse för vad man skriver. Även om jag ibland själv kan tycka att det bara är en hel del svammel, så kommer det nog en hel del ord och tankar ur denna förvirrade, och kompliserade sammansättning av fett och diverse vätskor som kallas hjärna som folk kan relatera till.

Eller är det helt enkelt så att folk bara tycker jag skriver på ett underhållande sätt. Hur som helst så måste jag skriva lite då och då märker jag, det lättar upp mitt humör. Jag får ur mig tankar som jag gått och klurat på, drömmar jag börjar få, nya upptäckter både visuellt och mentalt.
Även om jag inte alltid skriver om dom så tänker jag på dom medans jag skriver, plockar bort vad som är orimligt just nu men som kan komma i framtiden. Fokuserar på vad som ligger närmst, familjen och vilka som verkligen betyder något och som frambringar bra känslor i mej.
Märker mer och mer hur min relation med min mor förändras, från något bra till något ännu bättre. Till min mormor, som är det enda som egentligen plågar mej på riktigt just nu. Hur hon egentligen mår under den där tappra masken hon bär. Jag har så mycket att tacka min mormor och morfar, även min mor givetvis!
Det är tack vare dom och deras ovillkorliga kärlek genom mitt liv, mitt skruvade fördärvande ljuva liv.
För det är vad mitt liv har varit, en ljuv resa genom faror och påfrestelser likväl som det varit underhållande och spännande.
Lugnt från tid till tid, stormigt då och då..eller rätt ofta. Inte för jag varit nån "gangster" som så många strävar efter idag, enbart varit en förvirrad pojke som alltid tagit gränser och regler och dragit ut dom som ett gummiband utan att egentligen bryta mot något vidare moraliskt eller oetiskt av högre rang.

Alltid varit vild, alltid varit där jag inte borde varit, alltid vetat vad jag gjort oavsett om det är rätt eller fel men gjort det ändå..för vad vore livet utan risker? Utan att testa vad man går för, vad man pallar, vad som kan ske om man stiger utanför staketet..är gräset grönare?
I många fall så är det inte det, i flertalet faktiskt....men ibland hittar du, möjligen stamlar in i ett staket, som nästan lyser av det gröna där på andra sidan. Frågan är..är det värt att prova? Man kan ju förlora det redan så gröna gräset man står i. Girigheten, den mänskliga girigheten om att alltid ha det bästa..det största...finaste, sötaste, hetaste...grönaste gräset!

Jag har börjar nöja mej med det lilla, min familj som växer för varje dag. Mina få men riktiga vänner! Dom där som står där i dom tyngsta av dagar, dom som känns som familj..dom som ÄR familj! Det är det enda jag begär just nu i mitt liv..att få vara med mina kära.

Många av oss lider, många av oss gråter, några nekar, några sviker..men en liten kärna..av goda människor och förstående sinnen. Som alla delar en en sak med varandra...det är att under vilken mask vi än har, vilka kors vi än må bära så är vi alltid vänner!

För er som vet, för som känner...jag älskar er!

hajje

Kommer mer uppdateringar snart... =)

hajje