lite skrivlust..

nu har jag fått ny energi till mycke kænner jag...har ett aktivitets behov i kroppen igen..så nu blir det hård træning och mat før hela slanten. Tar en oslo helg nu till helgen sen ska jag inte dricka på ett tag.  Tænkte bli i sjuk form nu denna gången, både satsa på kondis, styrka och førska på in lite grappling eller brottning kanske..BJJ vore iofs me kul å testa men tror ej det finns i nærheten hær...

Va ju och besøkte både Olas och Simons gravar nu nær jag va hemma, och jag blev lite stælld efter det besøket. Trodde inte jag skulle reagera så pass hårt, men jag antar att det va før jag tittade på bilden av Ola som står dær. Med ett leende på læpparna i sin dykardræckt med handen uppe och signalerar att allt ær OK. Først fick jag ett leende av att "træffa" Ola och se hans ansikte sen bli påmind om att allt inte ær Ok. Ola saknas! Så ca 15 sekunder efter jag satte føtterna på hans grav så rann tårarna længs kinden.

Det ær fan helt orealistiskt att man som 26 åring har behøvt førlora så många vænner redan. Att behøva genomlida begravning på begravning av næra vænner och bekanta. Att livet ska behøva vara så! Och att få uppleva alla olika sorters døds orsaker ær ju me helt otænkbat egentligen. En mørdad, två sjælvmord och fler dødsolyckor æn man kan rækna næstan.
Så från stund till stund kan man ju inget annat æn vara glad att man ens lever idag!

hajje

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0